Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 DOTTEEN.
nom hans samhällsställning, hans rang. Men Annius
tvekade icke.
Lagen indelade de romerska medborgarne i sex
klasser l). De fem första bestodo af alla de medborgare som
betalade skatt (census); man kallade dem censi. Den
sjette klassen bestod af proletärer, hörande till det
ringaste eller fattigaste folket, utan anseende och naturligtvis
uteslutna från alla medborgerliga rättigheter;, de utgjorde
en medelklass emellan fria män och slafvar, emellan
medborgare och främlingar. De kallades ærarii. Att tillhöra
någon af de fem första klasserna, ansågs för en ära och en
fördel; att räknas bland den sjette eller lägsta, ett slags skam:
till och med den plats man anvisat ærarii inom teatern
utsatte dem för den öfriga publikens förakt, och liksom
för att gifva häfd åt deras fattigdom tillät Voconia-lagen
alla fäder tillhörande denna klass att efterlemna hela sin
egendom åt sina döttrar. Man antog att en sådan stackare
aldrig skulle kunna ega mer än några sestertier att
bortskänka. Nå väl! Annius ingick i denna föraktade klass,
han gjorde sig till ærarius. Hvilken kraftigare protest
emot döttrarnas uteslutande från arfsrätt kunde väl
anföras! Att afstå från alla dessa, för en romare så kära
privilegier, från rösträttighet, från municipala utmärkelser,
afsäga sig alla lyckans förmåner, icke för att rädda sin
dotters lif, utan för att få ega rättighet att åt henne
efterlemna sina egodelar! Och detta är icke något enstaka
fall, något undantag i fråga om faderskärlek. Cicero
visar oss detta uti sin afhandling De finibus.
Fideikomis-serna, förvandlingen af gods i penningar, de skenbara
försäljningarna protesterade från alla håll emot denna
orättvisa lag, och återgaf åt dottren hvad henne tillkom.
Men se hvad som är ännu mera värdt att uppmärksammas :
genom ett naturligt sammanträffande ville det sig så, att,
under det fäder reste sig emot lagstiftningen, lagen
sjelf, såsom det tyckes, besegrad af dottren, förmildrades
’) Montesquieu, Esprit des lois.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
