- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
87

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRÄLDRARNES SAMTYCKE. 87

- Jag faster icke så mycken vigt vid din stolthet,
svarade Höskuld, att den skulle få stå i vägen för min
uppgörelse, och jag, icke du, skall vara den som råder, så
framt vi icke kunna blifva ense om saken.

— Stor är din och din slägts stolthet, svarade hon,
och det är således icke att undra på om jag har fått min
andel deraf.

Hon gick derefter mycket nedslagen bort att uppsöka
sin fosterfader Thiostolf, en man af ett hårdt och okunigt
lynne, och förtäljde honom hvad skett hade.

— Var vid godt mod, sade han till henne, du skall
nog blifva gift ännu en gång, och då skall man spörja
ditt tycke. Mera talades de icke vid om saken.

Bröllopet firades och Thorvald red hem tillika med
sin hustru och hennes fosterfader Thiostolf. Och vintern
förgick. Kom så våren; en tvist uppstod makarne emellan,
som slutade med att Thorvald blef vred och slog sin hustru
i ansigtet, hvarefter han med sina män lemnade gården
för att hemta till Björnöarna torkad fisk och mjöl.
Halgerda satt utanför huset, mycket nedslagen och sorgsen i
sitt sinne. Thiostolf kom fram till henne, och då han såg
henne blodig i ansigtet frågade han: Huru har du blifvit
så illa handterad?

— Det vållar min man, sade hon, och du var icke
tillstädes för att hjelpa mig, om du ens bryr dig derom.

— Jag visste intet derom, svarade Thiostolf, men jag
skall likvisst hämnas dig.

Derpå gick han ned till stranden och sköt ut en
sex-årabåt; i handen hade han sin stora jernskaftade yxa. Då
han sednare kom tillbaka höll han yxan i vädret och den
var mycket blodig. Halgerda satt ännu utanför sin boning,
och hon sade:

— Din yxa är blodig, hvad har du gjort?

— Nu, svarade han, har jag sörjt för att du kan få
gifta om dig.

— Du förkunnar mig således Thorvalds död?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free