Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTENSKAPSSKILNAD. 219
Under tolfte seklet antog således kyrkan en medelväg
i fråga om äktenskapsoupplöslighetens teori. Jag vet att
man härvid skall invända, att ofvan anförda fall icke
egentligen kunna betraktas såsom äktenskapsskilnad, utan
endast såsom upphäfvande af äktenskap. Denna
invändning har endast en skenbar grund. Ty hvad är det
egentligen för olikhet emellan äktenskapsskilnad och
upphäfvande af giftermål? Upphäfvandet förutsätter ett obotligt
ondt, som förskrifver sig från tiden före äktenskapets
ingående, och som således har gjort det ogiltigt från och
med samma ögonblick äktenskapet ingicks: såsom misstag
om person, alltför nära slägtskap o. s. v. Med ett ord,
upphäfvandet förutsätter att giftermålet aldrig egt rum,
emedan det aldrig lagligen kunnat ingås. Deremot har
äktenskapsskilnaden eller brytandet af en ingången
förening alltid såsom skäl ett faktum som uppstått efter
giftermålet, och som i följd häraf förhindrar att det förut
egt sin fullständiga tillvaro. Men, om man tager i
betraktande de tvenne undantagsfall, som vi anfört efter
Sankt Hieronymus och Jerusalems lagar, skall man finna
att de allesamman härröra från omständigheter som
uppstått eller kunnat uppstå efter den äkta föreningens
ingående. Kyrkan har således i vissa fall antagit
äktenskapsskilnad.
Ett sista exempel är ovedersägligen bevisande.
Alla de suveräners upplösta äktenskap, som man
påträffar i sådan mängd i franska historien, alltifrån Carl
den store intill Ludvig XII och Napoleon, hvad äro de
väl annat än svåra, obestridliga angrepp mot
oupplöslig-hetsprincipen ? Personernas höga rang tjenar härvidlag
långt ifrån att förminska den kränkning af de religiösa och
sedliga lagarna som egt rum; tvärtom gör den kränkningen
ännu mera i ögonen fallande, ännu mera olycksbringande.
Statsskäl, hvilka för det mesta icke varit annat än
san-ningslösa förevändningar, grumla ännu mera massans
sedlighets- och rättrådighetskänsla, och dessa exempel
försvaga teorien om oupplösligheten hos det offentliga sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
