- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
228

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

MAKAI*.

leken är verldens enda uppfostrande makt. För att helga
giftermålet, söker ni att förvandla kärleken till fast
egendom; men en sådan förvandling är detsamma som att
utsläcka den.»

»Det är med de ömmare böjelserna såsom med luften.
Den renaste luft, den med närande elementer mest inmängda
’ luft verkar endast under de första dagarna välgörande på
vår organisation; vanan att inandas den förtager så
småningom dess helsobringande inflytelser. Man måste
ombyta luft, för att luftens goda verkningar måtte förnyas. Så
ock med kärleken. De första dagarna af en ömsesidig,
ömmare böjelse äro fruktbärande för själarna, genom
utbytet af ädla oegennyttiga känslor; men så snart båda
hunnit blifva vana vid hvarandra, upphöra dessa
inflytelser. Frigör derföre edra äktenskapliga galérslavar, låt
dem störta sig mot andra nya varelser, för att rikta sig
med nya egenskaper. Ilande sålunda från kärlek till
kärlek, från själ till själ, skola man och qvinna, oupphörligt
fullkomnande sig genom nya äktenskap, på ett kraftigt
sätt gå sin förbättring till mötes; ty ombytets lag är lika
mycket framåtskridandets lag, som det är nöjets lag. Detta
är den religion vi bekänna!

— Förträffligt! svarade en af åhörarne, tänk hvad
många menniskor kunna vara gudaktiga utan att hafva
den ringaste aning om att de äro det! Men, min herre,
tillåt mig blott att ställa till er en fråga!

— Tala.

— Hvar skall gränsen sättas för dessa på hvarandra
följande giftermål, såsom ni behagar kalla dem? Eller
skall det verkligen icke ges någon gräns ? Skall man måhända
föreskrifva en viss tidslängd, under hvilken de böra räcka?

— Tvifvelsutan, en förnuftig tidslängd.

— Hvad menar ni med en förnuftig tidslängd?

— Ah... så der två år.

— Hvarföre två år?

— Ett år då, om ni finner det lämpligare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free