Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 MAKAN.
utsväfningar? Pligtens utöfning deremot har den
beundransvärda verkan, att den icke allenast stillar lidelsens
uppror och stundom bringar tröst för dess försvunna
be-rusningar, utan den ensamt underhåller och förmår att
återväcka känslans eld. Må en ung man och en ung
rien om den fria qvinnan. Må det likväl tillåtas oss att här anföra en
alldeles ny och ganska sällsam bevisning, som direkt blifvit oss tillskickad i
bref från en af våra åhörarinnor i College de France, en mademoiselle
Henriette W . . . Denna bevisning lärer finnas i en afhandling om musiken och
lyder sålunda: »Den fria qvinnan är lika helig inför verlden som den
kyska, ty hon har såsom den sistnämnda sin bestämda roll angifven i
motsvarigheten mellan lidelsens och sedlighetens krafter. Den sociala
samklangen kan icke anses helt och hållet fuHstämmig förr än den fria
qvinnan blifvit erkänd såsom jemnlike och syster till den kyska, liksom
harmonien i musiken icke kunde blifva fullständig förr än man i den införde
den broderliga föreningen mellan det rena ackordet och dissonansen. I
principen innebar koralen hela musiken, och det rena ackordet hela
harmonien. Inga septima, inga fria dissonanser, utgångna från
kärlekssånger, funnos här. Likväl tilläto sig några djerfva konstnärer att, under
utförande af kyrkomusik, göra några utvikningar, utom det helgade området.
Stundom hördes en egen ton, inkastad liksom händelsevis, stundom en
koloratur, som frambragte gripande verkningar, af hvilka på en gång
artisternas och åhörarnes själ mättades. Kyrkan kom härvid i uppror och
dess åskor ljungades nu till den kränkta ordningens försvar; hvarje tillägg,
hvarje vågadt nyhetsmaken blef förbjudet vid bannlysningsstraff. Det hade
varit ute med musiken, det hade varit förbi.med konstnärerna, om det
icke lyckligtvis hade uppstått vid sidan af kyrkan en tillflyktsort för den
fria musikens utöfvande. Denna tillflyktsort blef theatern. Hvad det led,
framträdde i denna nya helgedom, tack vare kompositörernas snille, nya
ackorder, dissonanser, ömsom ljufva, ömsom skarpa, ömsom förberedda,
ömsom fristående, som med makt drogo till sig det rena ackordet, som hittills
hade förkastat dem. Detta lydde kallelsen, det luttrades och klarnade ännu
mera under kampen med biackorderna; genom de tillblandade dissonanserna,
blef af det hela effekten så hänförande, att kyrkan till och med slutligen
öppnade sina portar för att emottaga den så länge bannlysta utvecklingen.
Hvilken herrlig dag var ej detta, hvilken högtidlig dag då templets hvalf
för första gången återljöd af dessa stackars förbisedda stämmor! Ställda i
gemenskap med den rena samklangen, huru herrligt stego ej dessa
lidelsefulla dissonanser i högsta extas mot himlen och bildade sålunda en
beundransvärd harmoni! Så skall också den sociala verldshymnen klinga, när
samhället i sitt sköte återkallat och förenat till samma ära här i verlden den
kyska och den fria qvinnan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
