Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERLIGHETEN. 245
är själens anda, som höjer sig ända upp till Gud!
Vördnad derföre för den som åt oss bevarar detta organ,
hvilket representerar allt det som är minst kroppsligt hos
menniskokroppen och som tjenar till medlare emellan
materiens och andens verldar. Efter sådana talande bevis,
är det icke längre tillåtet att förklara modren underlägsen
fadren. Hon bär sin värdighet af jemnlike inskrifven hos
sin personlighet genom sjelfva sin skapares hand. I det
vi nu hafva vändt mot våra motståndare de vapen
hvarmed de under fyra tusen år tillbakahållit qvinnan på en
underordnad plats, kunna vi i vår ordning förklara: Hon
är genom gudomlig rätt er jemnlike.
Sådan är moderlighetens roll på den fysiska naturens
område. En blick på hennes ställning inom den moraliska
verlden uppdagar för oss en ännu vida större.
Hos djuren är det blott moderligheten som kan
förliknas vid en känsla; faderskärleken hör endast till
undantagen och djurens könskärlek är endast en instinkt.
Men moderligheten inger dem förutseende, ömhet,
tillgifvenhet till och med hjeltemod. Om man beröfvar
lejoninnan hennes ungar, blir hon förfärlig och rasar som
ett lejon; men lejonet sjelft aflägsnar sig. Jag har engång
bevittnat huru modig en liten qvickstjerthona kan vara.
Hon hade byggt sitt bo i en buske nära jorden, och
enligt dessa fåglars vackra vana turade hanen och honan
om att ligga på äggen. Om jag närmade mig boet, då
hanen låg på vakt, flög han förskräckt undan i det öfre
löfverket, der han flög af och an, skrek och var orolig,
men han flydde dock alltid sin väg. Var det åter honan,
som låg på äggen, stannade hon qvar. Om jag också
gick så nära, att jag kunnat vidröra boet, låg hon ändå
qvar. Jag kunde se huru hennes lilla hjerta bultade
under fjedrarna, huru hennes svarta öga vidgades och glänste
af förskräckelse; men likafullt låg hon qvar på sin plats.
Det fanns obestridligen känsla häruti, det fanns vaksamhet,
emedan det fanns rädsla, det fanns hängifvenhet i
hennes handlingssätt, emedan deri fanns uppoffring. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
