Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFENTLIG OCH ENSKILD UPPFOSTRAN. 263
jorden så klarseende som verklig ömhet. Man döljer
visserligen, så godt man kan, dens fel, som man har kär,
man förnekar dem stundom, men man ser dem alltid. Må
man icke komma med en invändning om mödrars
svaghet för sina barn. De enda mödrar, som kunna kallas
svaga, äro de som göra sig moderligheten till ett nöje
och icke till en pligt. En moder, som uppfostrar sina
barn, har mera mod för deras skull och är karaktersfastare
i förhållande till dem än fadren sjelf. Om ett barn
nödgas undergå en svår operation, om blodsförlust kommer i
fråga, går fadren undan, men modren dröjer hos barnet,
och jag har en gång med egna ögon sett den ömmaste
och mest hängifna moder rycka till sig sin son, i samma
ögonblick han bet ett litet jemnårigt barn, och bita
honom så att blod framsipprade. Hvilken fader skulle väl
hafva gifvit gossen en sådan på en gång praktisk och
hjeltemodig lexa? Vill man i sanning bilda barnets
karakter, bör man dertill begagna sig såväl af den
moderliga som den offentliga uppfostran. I fråga om
driffje-dern till intelligensens utveckling kunna vi hemta råd af
sjelfva Sokrates. Denne forntidens store lärare lemnade
en dag en yngling tillbaka åt en fader, som anförtrott
honom åt Sokrates, för att undervisas. Filosofen yttrade
härvid: »Jag Jean ingenting lära honom; han häller icke
af mig.» Vid ett annat tillfälle, då han tillfrågades om
sitt lärarekall, svarade han: »Såsom en giftermålsmäklare
går jag sökande staden igenom, för att utforska hvilka
personer som bäst kunna öfverensstämma i vänskap, på
det att jag må kunna förena dem, och tack vare deras
ömsesidiga tillgifvenhet kunna de då undervisa hvarandra...»
Dessa ord innefattade hela hans teori för uppfostran.
»Hvarför söka menniskorna upplysning?» utropar han.
»Emedan de älska. Lärare och lärjungar hafva
allesamman en gemensam herrskare: tillgifvenheten. Den som
icke älskar och vill undervisa, liknar en man som
arrenderar ett hemman; han söker icke att förbättra det, utan
endast att draga möjligaste fördel deraf. Den deremot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
