Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFENTLIG OCH ENSKILD UPPFOSTRAN. 265
Mera än en gång har det omtalats huru namnkunniga
män hafva blifvit uppfostrade af sina mödrar, och namnen
Schiller, Lamartine och André Chénier framstå, bland
andra, såsom lysande exempel härpå. Skall man derför
antaga att deras mödrar ensamt inlärt dem historia, språk
eller skaldekonst? Nej, men de hafva ingjutit hos dem
denna del af qvinnans själ, utan hvilken det icke uppstår
någon verkligt stor man: den kärleksfulla troheten och
ihärdigheten. Tillräckligt bildade, för att kunna blanda
sig i dessa första manliga studier, tillräckligt kärleksfulla
för att hålla fort dermed, inmängde de uti all sonens
undervisning denna så att säga andliga modersmjölk, som
af ingenting annat kan ersättas.
Alltså följer häraf att både till fattningsgåfvans och
karakterens utveckling fordras såväl skolan som modren.
Men modren först!
Återstår slutligen frågan om hjertat, om känslans
riktiga utveckling. Vi skola i vår granskning förbigå den
ljufvaste hälften af dess område, ömheten föräldrar och
barn emellan; ty ingen kan väl betvifla att icke den
moderliga uppfostran ensam här tkan dana och lifva
barna-hjertat. Vi vilja derför inskränka oss till den mest
storartade och minst individuela känslan, nämligen kärleken
till fosterlandet. När har man någonsin sett att qvinnan
svikit en stor nationel sak? När har man sett att mödrars
klenmodighet ryckt vapnen ur sina söners händer, när det
för dem gällt att försvara fäderneslandet? Vi behöfva
hvarken gå så långt tillbaka som till Veturia eller
Cor-nelia. Våra stammödrar, de galliska qvinnorna, voro de
icke med på de slagfält der deras männer och söner gjöto
sitt blod för Gallien, och eldade de icke deras mod genom
sina sånger? Har icke den franska revolutionen visat oss
qvinnor, lika hänförda som männen, för det stora namnet
fädernesland? Och långt ifrån att göra de varelser, de
höllo kära, modlösa, gingo systrar, döttrar, mödrar i
bredd med dem och mången gång i spetsen för dem ,).
’) I herr Lairtuilliers Histoire des femmes de la Revolution läser man
alla detaljerna om dessa många vackra drag af mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
