Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
MODEEN.
Derföre, huru skall man kunna förstå att i vår lag
det gamla misstroendet emot modren fått göra sig
gällande, huru skall man kunna förstå att den icke beviljat
modren en lika rätt som fadren, i fråga om barnens
giftermål ’)? Lagen säger: »Minderåriga, barn må icke utan
föräldrars samtycke träda i äktenskap.» Sedan, genom en
motsägelse, som kullkastar sjelfva grundsatsen, tillägger
lagen: »I händelse af olika mening makarna emellan, är
fadrens samtycke det bestämmande2)». Är det icke ett
begabberi att tillåta modren att säga ja, men förbjuda
henne att säga nej ? Man invänder, att man måste stå på
barnens bästa. Det är nödvändigt, säger man, att den
’) Detta misstroende mot allt, som beträffar modren, ger sig tydligen
tillkänna i det som rör farfars eller morfars förmynderskap. Man ocli
hustru dö och lemna efter sig ett fader- och moderlöst barn; det tyckes i
sådant fall, att förmynderskapet öfver barnet borde tillfalla den af
slägtin-garne som erbjuder någon säkerhet i fråga om förmögenhet, sedlighet och
insigt, med ett ord den mest aktningsvärda. Derom är likväl ingen fråga.
Förmyndarerättigheten, säger lagen (art. 4:02)," tillkommer rätteligen barnets
farfar. Ar denne hädangången, utses morfadern, och huru man än går
tillbaka eller framåt i slägtledet, skall alltid slägtskapet på fädernet hafva
företrädet. Således, om nu er faders fader, blott han icke varit tilltalad
inför rätta för osedlighet (åklagan och öfverbevisning om osedlighet är det
enda fall som utestänger från förmynderskap), om han än är en slösare eller
samvetslös menniska, som icke hyser ringaste omsorg om sin familj eller
på ringaste sätt är mån om sin egen värdighet och om er uppfostran och
vard, så gör det ingenting till saken; honom tillerkännes likafullt uppsigten
öfver er sedliga vård, förvaltningen af er förmögenhet, ty han är er
slägting på fädernet och lagen bugar sig för detta namn. Men om ni, i
stället för en farfar endast har i lifvet tvenne nära slägtingar på mödernet,
en morfars far eller mormors far, båda således på mödernet, då hemställes
valet emellan dem båda till ett familjeråd. Ett sällsamt prof på den afund
-samma och dolska fientligheten emot qvinnan! Så snart den fader- och
moderlöses närmsta anhöriga äro på fädernet hans slägtingar, lemnas det
åt födselns slump att bestämma om hvem som skall blifva barnets
förmyndare och uppfostrare; men så snart orden slägtingar på mödernet äro
uttalade, väckes lagens ömhetskänsla, och den kommer emellan for valet af
förmyndare och fordrar att ett familjeråd skall stadfästa detta val. Man
skulle till och med kunna säga, att slägtskapen på mödernet till och med
påtrycker de manliga medlemmarne deraf en prägel af underlägsenhet.
2) Civillagen, art. 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
