Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERLIGHETENS SORGER OCH BROTT. 283
namn och förklara: »Härmed öfverlemnar jag för alltid
mitt barn.» Men är sådant möjligt? Ligger det icke i
detta tillkännagifvande af sitt felsteg mera fräckhet än i
sjelfva felsteget? Och ett samhälle som fordrar en sådan
handling, förnedrar det sig icke lika mycket som den
qvinna som underkastar sig denna handling? Är det icke
att ålägga hvarje vilsekommen ung flicka den fallna
qvinnans oblyghet? Är det icke att drifva henne till
förtviflan, till galenskap, måhända till barnamord? Barnamord!
Till denna slutpunkt kommer mer än en gång den ogifta
unga modren efter öfverläggningar med sig sjelf. Ingen
måtte väl kunna förmoda oss hysa den tanken att vilja
befria barnamörderskan från ansvaret för sitt brott och
vilja påstå att samhället må bära hela tyngden häraf. Men
vi våga likväl säga, att samhället har sin andel deri,
lagen sin. Den nedriga strafflösheten i afseende å mannen
som lagen och samhället förklara, är ofta en orsak dertill.
Vill man skaffa sig ett slående, oemotsägligt bevis på
detta förhållande? Må man blott i så fall rådfråga
rättegångarna om barnamord, och man skall verkligen der finna
detta förfärliga faktum: »Af åtta qvinnor, öfverbevisade ])
om barnamord, ha fyra blifvit frikända.» Fyra
barnamör-derskor, frikända af lagen bland åtta anklagade,
öfverbevisade! Huru förklara denna gåta? Huru kan en
jury-ordförande våga att med vett och vilja begå mened inför
Gud och menniskor? Hvarför begår han hellre sjelf ett
brott, än han i lagens namn dömer den som erkänt sig
skyldig till brottet? Hvarför? Vi framlägga här en
ordagrannt afskrifven bekännelse, gifven af en qvinna som
mördat sitt barn, den skall tala högre än alla försök till
ut-tydningar. En ung flicka, Jeanne Vernadaud2), stod inför
rätten i Limoges den 16 mars 1847, anklagad för barna-
’) Detta så slående förhållande liar blifvit framlagdt och anfördt
flera advokater, som deltagit i rättegångar om barnamord, och Gazette des
tribunaux bestyrker det.
a) Gazette des tribunaux, IG mars 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
