Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENKOSTANDET. 293
blad, och slutligen, för att visa det hennes vilja icke
stode att besegra, iklädt sig den röda turbanen, kallad
Dhujja, och krossat sina armband, hvilket var att för
alltid sjelf utesluta sig från sin kast, att döma sig
till borgerlig död. När hon varseblef guvernören sade
hon till honom: »Jag är fast besluten att blanda min aska
med min mans, och jag skall tåligt vänta till dess ni ger
mig tillstånd härtill, förvissad om att Gudomen nog skall
gifva mig krafter att lefva till den stunden, fastän jag ingen
föda vill förtära, ej heller läska mina läppar med en
dryck.» Derpå vände hon sina blickar mot solen, som
just nu uppgick öfver Nerbuddas bördiga stränder, och
tillade: »Det är redan fyra dagar sedan min själ förenades
med min makes för att kretsa omkring denna sol, endast min
stofthydda återstår mig; men jag är öfvertygad om att
ni isnart nog skall tillåta äfven den att gå och förena sig
med den aska som är mig så kär, ty det tillhör hvarken
er natur eller edra sedvanor, att onödigt vilja uttänja en
stackars gammal gummas lidanden.» Guvernören talade
till henne om hennes barn, dem hon öfvergaf, och hvilka
man måhända skulle anklaga att vara hennes mördare.
»Jag fruktar icke att någon misstanke skall komma
att drabba dem», svarade hon, »ty de hafva, såsom det
anstår goda barn, gjort allt för att förmå mig att lefva.
Hvad åter mina pligter mot dem beträffar, finnas sådana
icke mera till, alla band oss emellan äro slitna. För mig
återstår ingenting annat än att gå att förena mig med
min make.» Derpå blickade hon åter upp mot solen och
sade med hänförelse: »Jag varsnar redan min själ sväfva
derofvan under brudpellen, blandad samman med Omed
Sing Opuddeas.»
Detta sista ord slog guvernören med förvåning.
Aldrig ännu, under loppet af hela sin långa lefnad, hade
denna qvinna uttalat sin makes namn; ty i Indien kan
icke en qvinna, utan att brista i vördnad mot sin make,
kalla honom vid namn. Den bestämda ton, den hänförelse
hvarmed den gamla enkan uttalade orden Omed Sing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
