Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 QVINNAN.
der är det honan som är den rådande. Bikuporna gifva
oss det egna skådespelet af män och fäder som blifva
tuktade, födda, bortjagade och dödade af qvinnorna.
Ibland dessa olika förebilder, hvilken har Skaparen
valt för efterbildning i fråga om menniskoslägtet? Ingen
och allesamman! Hos intet annat slägte är den
beherrskande manliga kraften mera starkt utpräglad, men
inom intet annat slägte tillhör behaget och skönheten
mera uteslutande det svagare könet. Kroppen, är på en
gång ett yttre verktyg, en prydnad, en tolk för det inre.
Såsom verktyg är ögonskenligen den manliga
organismen vida öfverlägsen den qvinliga. Mannens ben äro
kraftfullare, bära honom längre och snabbare, hans senfulla
armar förmå lyfta och bära tyngre bördor, hans bröst
ger från sig väldigare ljud, och hans mage, mera energiskt
förtärande, förnyar också bättre hans krafter. Men om
vi taga i betraktande kroppen såsom en prydnad, en tolk,
då utfaller jemförelsen helt och hållet till qvinnans fördel.
Ett vackert qvinnoansigte tyckes vara skapelsens mest
fulländade verk. Qvinnans person är, om man så får
säga, tusenfaldt mera vältalig, mera begåfvad med själens
makt än mannens. Det manliga utseendet, den manliga
åtbörden hafva visserligen ett särdeles uttryck af kraft
och bestämdhet; men de representera det franska språket,
ett korrekt språk, kraftigt men inskränkt. Qvinnans
person deremot påminner om det grekiska språket; det
uttrycker allt. Underbart smidig, rik och omvexlande
lånar den sig till alla skiftningar, lämpar den sig till alla
förhållanden. Mannen kan, så att säga, gifva tio blickar,
qvinnan hundra, mannen har ett småleende, qvinnan
tusende. Rösten synnerligen, hos oss män klangfull men
sträf, är hos qvinnan öfverflödande af tonfall, halfva
toner, qvarttoner, hvilka frambringa lika många ekon från
hjertats och tankens vibreringar.
Således, i afseende på kroppen, är mannen den
öfverlägsne hvad styrkan beträffar, men qvinnan hvad det
behagliga och angenäma vidkommer. Vi hafva således här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
