Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEMFÖRELSEN MELLAN MANNEN OCH QVINNAN. 321
lagarna för menniskoförnuftet eller en vetenskaplig
framställning af våra själsförmögenheter, eller också uppfattning
af de stora rörelserna inom en hel massa, inom en nation,
en församling, då försvinner qvinnan från skådebanan och
mannen framträder. Handlingens verld ligger qvinnan för
nära till hands för att den icke för henne skulle skymma
idéernas verld. Ingenting bevisar detta bättre än hennes
sätt att känna sig sjelf. Qvinnan eger ett otroligt
medvetande om sina känslor äfvensom om sitt utseende. Tack
vare den elektriska känslighet, som tager intryck af sjelfva
det obestämbara, har hon förmåga att känna och uppfatta
tusenfaldt mera än vi, och att känna att hon känner: alla
behagsjukans konster, det välde hon förmår utöfva med
blicken, med röstens vexlingar, med åtbörderna, visa oss i
qvinnan en varelse hvilken uppmärksammar sitt väsen ända
in i de minsta detaljer. Man skulle kunna säga att en
för alla osynlig spegel alltid återspeglar henne för hennes
egen blick, och likväl är hon helt och hållet främmande
för ytmd-i aeavrov i dess fulla, filosofiska betydelse. Ur
reflexionens synpunkt kan hon aldrig bedöma sitt eget
jag, hon kan icke förklara sitt eget väsende, hon eger sig
icke sjelf. Det måste vara så. Det analyserande, detaljen
genomträngande snillet låter sig sällan förenas med snille
för den stora, allt i en enda blick omfattande syntesen.
Det menskliga begreppet är så ofullkomligt i sjelfva sin
storhet, att det ofta begränsas just af sin öfverlägsenhet.
Den namnkunnige Geoffroy Saint-Hilaire var Buffons
arftagare, genom vidden af sina syntetiska åsigter och sin
mäktiga förmåga att uppfatta och begripa naturens
allmänna lagar; men han kunde endast med yttersta
svårighet uppnå denna noggranna kunskap i faktiska detaljer,
hvaruti Cuviers analytiska snille så mycket glänste. Detta
förhållande har han sjelf uttryckt genom följande vackra
och djupsinniga ord: »Det är besynnerligt», sade han en
gång med en öfverlägsen mans naivitet», när Cuvier och
jag spatsera af och an i apornas galleri, ser han tusen
Legouvé, Qvinnans historia. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
