Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVINNAN INOM FAMILJELIF VE T. 341
måste likväl lefva; hans hustru åtager sig att tänka på
allt hvad han förbiser. Hon lemnar honom åt sina
drömmar, åt sina eldiga sträfvanden att nå det sköna, åt
oafbrutet umgänge med sitt arbete, för att på sin andel taga
de materiela omsorgerna, ordnandet af hvardagslifvets
bestyr, barnens uppfostran. Hon sitter vid dörren till
hans atelier, den hon vördar såsom en helgedom, för att
utestänga allt intrång, hon vakar öfver att intet buller
må störa det skapande snillet i dess tysta öfverläggningar,
hon har behållit för sig lifvets mödosamma och prosaiska
sida, och, utan att sjelf ana det, har hon tagit den mest
poetiska tillvaron, ty hängifvenheten är poesien, klädd
i handling. Om vi lemna konst och vetenskap för att
granska de offentliga embetena, hvilken ädel del skall icke
qvinnan kunna taga deruti! Vi se för oss en statsman.
Jag föreställer mig honom sådan jag vill han skulle vara,
ärelysten, men ärelysten i medvetandet af sin kraft;
sökande, icke efter en triumf for sin fåfänga (detta är
endast små själars mål), utan för sina idéers framgång, derföre
att han tror dem vara välsignelsebringande. Han kommer till
makten, han är folkets ombud, han är minister. Alla hans
afsigter äro ännu rena, men den luft i hvilken han dväljes
är skadlig; han omgifves af skepticism under namn af
erfarenhet, af despotism under nödvändighetens mask; hans eget
högmod, andras efterdömen, handhafvandet af makten,
hvilken man så sällan förmår att samvetsgrannt utöfva, allt
förleder honom omedvetet att sätta sitt intresse framför alla
andras. Hvem skall upprätthålla honom på denna slippriga
bana? En enda varelse förmår det, en qvinna; en enda,
hans hustru. Med ögat stadigt fästadt på den, idealiska
roll hon så länge drömt för honom, varsnar hon den
ringaste fläck som kunde skämma hans rykte. Utestängd
från handling, och i följd deraf en lugnare domare, låter
hon icke muta sig af de omärkliga förändringar som den
ena dagen efter den andra medför. Hon ser endast för
sig de tvenne utgångspunkterna, början och slutet. Om
hennes man är nära att utföra något tadelvärdt, höjer hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
