Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
QVINNAN.
i hans ålderdom, då han icke längre omhöljes af talangens
skimmer och ryktets förtrollning ej sprider någon
strålkrans kring hans hufvud; man ser då hans hjerta
afslog adt och hvad man deri upptäcker är oftast egnadt att
väcka medlidande. Alltid fästad viel den verld som
glömmer honom, för att ännu lyssna om icke ett sista återljud af
hans namn må nå hans öron, med bitterhet räknande de
triumfer som icke äro hans, ömsom nedtyngd af
medvetandet om sin oförmåga, ömsom uppblåst af ett löjligt
högmod öfver misslyckade arbeten som, ifall de tidigare
fått skåda dagens ljus, skulle kommit honom att rodna,
ledd genom fåfänga till afund, genom afund till hat,
alltid färdig att anklaga menniskorna för otacksamhet,
utstår han som aldrig arbetat för annat än sin egen
vinnings skull, en förtviflans kamp midt under den tystnad
och det mörker som herrska omkring honom och som
hvarje dag tilltaga. Fåfängt erbjuda hjertats ljufvaste
band, maka och barn, hans öfvergifna tillstånd en fristad i
familjelif vet; han har’ offrat alla ljufvare känslor för sin
tankekrafts odlande. Gud har straffat honom med att
göra honom oförmögen att känna tillgifvenhet. Till och
med konstens studium, böcker, stora mästares förnämsta
arbeten, strödda kring honom eller prunkande på hans
bokhylla, förmå hvarken att skänka honom tröst eller att
hänföra honom, ty hvad han älskade i vitterheten, det
var icke sjelfva de vittra upplagorna, icke heller förmågan
att kunna gagna andra; de voro blott medel med hvilka
han tillfredsställde sin fåfänga. Konstnären beundrar i
allmänhet föga annat än sina egna arbeten.
Denna tafla, som icke är någon satir, bör ingifva
oss-fruktan för författarinnor. En gång inne på den farliga
stråten, skola de väl kunna försvara sig mot den böjelse
för fåfänga och snikenhet, för hvilken de mest kraftfulla
och begåfvade manliga naturer knappast kunna freda sig?
Skall icke qvinnan, hvars inbillning så lätt
uppflammar och hvars öfverlägsenhet egentligen ligger i hjertats
godhet, skall icke hon, i det hon sträfvar efter en så osä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
