Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Harry Dane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
var en slösare, som blott sökte fördrifva tiden och
hvilken då han var i hemmet gjorde detta obehagligt genom
sitt lynne. Icke destomindre var han föräldrarnes favorit
och hade tillåtits ett ytterligt sjelfsvåld. Han var
förskräckligt afundsjuk på sin yngre broder, för dennes popularitet,
fördelaktiga utseende och framför allt för hans vackra
inkomster — vida större än han sjelf åtnjöt, ty lörd Dane
hade haft stora utgifter och kunde ej gifva honom något
stort årsunderhåll. En fiendtlighet uppstod mellan de båda
bröderna — ondt blod kallades det i Danesheld — och
det fanns blott föga utsigt för en försoning. Den som hade
orätt var otvifvelaktigt Geoffrey; han hopade förakt och
förolämpningar på Harry, och Harry, som hade hetsigt
lynne, svarade på samma sätt. Det var å andra sidan
otvifvelaktigt att Harry i sitt hjerta förbittrades öfver den
kärlek och gunst som i hemirøt hopades öfver hans
broder. Då kapten Dane var tjugotre år följde han sitt
regemente till Canada; efter några års vistelse der kom han
sjuklig hem och sålde derefter sin plats. Sedan han
omkring ett år vistats hemma, begaf han sig åter till
Amerika, och från denna tid hade han hufvudsakligast lefvat
i nya verlden, under resor i dess olika delar och blott
sällan görande ett besök i England. Denna gång lofvade
hans besök i hemmet att bli längre, ty han hade blifvit
förälskad i lady Adelaide Errol. Han talade redan till
henne om giftermål; han talade med ömhet om att taga
henne ut till Amerika efteråt och införa henne bland sina
vänner der samt att sedermera återvända till England och
slå sig ned på allvar. Herbert Dane hade ej mycket orätt,
då han sade att kaptenen tillbad tillochmed den mark,
hvarpå hon trampade. Hans tillvaros förnämsta sällhet
syntes vara att få vistas hos henne för alltid, och det är
otvifvelaktigt att han förtrodde henne mycket af historien
om sitt förra lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
