Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sparkad utför trapporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sängkammare och hvilket likaledes stod i förbindelse med
korridoren. Öfver dessa rum voro salongerna och de bästa
sängkamrarne. På andra sidan porten voro mindre
betydande rum. De som lågo åt framsidan voro icke mycket
begagnade. Åt baksidan lågo köken och betjeningens rum.
Den nyss nämnda korridoren gick utefter nära hela
längden af huset — en mörk och minst sagdt dyster passage.
En trappa gick upp från hvardera ändan af korridoren —
den ena nyttjad af familjen, den andra hufvudsakligen af
betjeningen. Två eller tre obebodda rum öppnade sig från
densamma åt baksidan af slottet. Det ena af dessa rum
var anmärkniagsvärdt, åtminstone tillfölje af dess namn —
dödsrummet. Andra korridorer, besynnerliga, invecklade
gångar, öfverflödade i slottet; några af dem ledde till en
ingångsport på baksidan, hvilken port på lord Danes
befallning hölls stängd, och hofmästaren mr Bruff hade hand
om nycklarne till densamma, så att den enda in- och
utgången till byggnaden var genom stora porten.
Aftonen kom, aftonen till den dag vi ofvan omnämnt,
och man samlade sig i salongen före middagen. Sällskapet
var helt litet — lady Dane, Adelaide och en gäst,
mr Lester. Denne, vanligen kallas squire Lester, måtte
ha varit åtta eller nio och trettio år, men såg icke ut att
vara det. Han var en glad och intagande, mycket vacker
man, af medellängd, med mörkt hår och violettblå ögon.
Danesheld började säga, att hvad som drog honom till
slottet var Adelaide, att han hoppades vinna henne, trots
Harry Danes öppna frieri, till sin andra hustru.
Hon stod nu emot fönstret talande med honom. Han
lutade lyssnande sitt ståtliga hufvud framåt och hans
violettblå ögon voro fastade på henne med en beundran, som
förtäljde sin egen historia — en historia som lady
Adelaide ingalunda var missnöjd att lyssna till, ty hon lefde
blott och hade sin varelse i detta slag af smicker. Hon
bar en hvit klädning utan prydnad, utom ett rödt band
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
