- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
43

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fallet från klippan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

—• Och jag vet ej hvad som skrämde mig; jag vet
det verkligen icke, onkel. Jag var så enfaldig att jag ville
göra mig djerf nog och springa igenom kapellruinerna,
men knappt hade jag kommit dit in förrän en förfärlig
fruktan kom öfver mig och jag sprang skrikande hem.
Jag kunde ej ha låtit bli att skrika om det gällt mitt lif.

— Stackars barn! sade lady Dane medlidsamt.

— Jag fruktar för ruinerna äfven vid dagsljus,
återtog hon med en rysning; och nattetid tyckas de mig fulla
af spöken. Åh, tant! jag skall aldrig springa ut ensam igen.

Lörd Dane kände sig icke öfvertygad. Hvad spöken
beträffade hade han hittills trott att den unga damen var
lika litet tillgänglig för dylik fruktan som han sjelf var.

— Adelaide, yttrade han allvarsamt, var det något
annat som förskräckte er? Var det ingen som nalkades er
vid ruinerna?

— Nej, alldeles ingen, svarade hon; ingen såg mig
eller visste att jag var der. Det brukar aldrig gå någon
dit om aftnarne.

— Gick då en arg tjur lös derute? utropade
mylord i ett anfall af vrede. Ingenting mindre än ett
rasande djur af detta slag skulle kunna framkalla en så
vansinnig förskräckelse.

— Stackars barn! hviskade åter lady Dane
medlidsamt, fullt troende hvartenda ord som hennes systerdotter
yttrade. —• Hon har berättat oss sanningen, det är jag
säker om Geoffrey. Kommer du ej ihåg huru rädd för
spöken jag sjelf brukade vara då jag var ung, huru jag
sprang förbi dödsrummet med ansigtet gömdt i mina
händer, då jag måste passera det, och huru du brukade att
skratta åt mig.

— Seså, aftorka tårarne! ropade lörd Dane, antagande
ladyns åsigt, ehuru det ännu fanns qvar åtskilligt tvifvel
i en vrå af hans bröst. — Det är bäst att ni kommer
till matsalen och dricker ett glas vin. Och spring nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free