Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ravensbirds arresterande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
ter om. Då Bruff kom tillbaka, fann han honom stående
i stora porten.
— Jag tycker verkligen icke om att gå intill dem,
Bruff. Att berätta dåliga nyheter kom mig att rysa, då
jag var gosse. Det skall bli en förfärlig stöt, isynnerhet
för lady Dane.
— Hvad har händt, mr Herbert ? De hviskade något
om kaptenen då de gingo in. Han var alldeles frisk, då
han gick ut efter middagen.
— Jag kan verkligen icke säga er hvad som händt,
jag förstår det ej, blef Herbert Danes svar. De kommo
just nu till mig och berättade att han fallit utför
klipporna nära ruinen och bådo mig följa dem upp samt hjelpa
dem att underrätta lörd Dane. Låt oss gå till kapellet,
Bruff, och se efter om vi kunna upptäcka något.
Bruff hemtade sin hatt och följde Herbert, kännande
sig slagen af förvåning, men på det hela tviflande.
Herbert berättade honom hvad han hört, och Bruff undrade
om Mitchel var "född till tok."
Under tiden meddelade de båda gentlemännen
tidningen till lörd och lady Dane. Detta slags saker äro ofta
på ett barmhertigt sätt förmildrade. Så var fallet äfven
här. Mr Apperly sade att uppsyningsmannen, mr Cotton,
alldeles misstrodde hela historien och ansåg den vara en
fantasi af Mitchels egen hjerna, föranledd af mannens
börjande illamående, och om lörd och lady Dane icke
alldeles kunde förlita sig t å denna förhoppning, så funno de
åtminstone betydlig tröst deri. Mr Wild medgaf, att
Mitchels hjerna, ifall den blifvit öfverretad af berättelsen om
kapten Danes tvist med Ravensbird, verkligen kunde ha
uppdiktat deras strid på klippan och att således den
berättelse han afgifvit kunde vara helt och hållet en
inbillning.
Men lörd Dane lät icke denna förhoppning förmå sig
att sitta stilla och göra ingenting. Han egde ej sjelf bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
