Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hennes ed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
varit, att jag icke kunnat vara den som anföll kapten
Dane, och jag är lika fri och oberoende som ni är. Och
nu satt jag kl. half nio och spelade domino med en af
kunderna och spelade till kl. 10.
Det naturligaste som nu återstod att göra var att
skicka bud till värdshuset, på det att den tilltalades ord
måtte blifva bekräftade eller vederlagda. Polissergeanten
sjelf gick dit, och lörd Dane väntade med illa dold
otålighet. Liksom förut var Ravensbird den ende person i
rummet hvilken var fullkomligt lugn.
Mr Bent kom tillbaka. Han såg mycket handfallen
ut och medgaf att han verkligen var "besegrad" —
"besegrad for det närvarande". Hawthorne och hans hustru
jemte två eller tre andra trovärdiga vittnen hade
förklarat, att Ravensbird fästat deras uppmärksamhet vid
vägguret i det enskilda rummet, då han kom in och yttrat att
det gick alldeles lika med tornuret. Klockan var då tjugo
minuter öfver åtta. Det var för öfrigt fulit sannt att han
icke ånyo lemnade huset och att han spelade domino tills
det var nära liggdags.
Då sådane bevis förëfunnos, hade man intet skäl att
qvarhålla Ravensbird som fånge och lörd Dane gaf
motvilligt befallning om att han skulle lössläppas. Han trodde
ännu i djupet af sitt hjerta att kapten Danes förre betjent
var skyldig.
— Ni har frihet att gå, Ravensbird, sade han.
— Mylord, yttrade f. d. fången, i det han steg fram
ur det hörn hvarest han för det mesta stått, för att
konfrontera lörd Dane, jag tror att ni ännu, i trots af
vittnesmålen, anser mig ha varit den som angripit min
herre. Låt mig ännu en gång försäkra er om sanningen:
Jag såg honom ingen gång sedan jag lemnade slottet på
morgonen.
— Jag tror att det var ni, ni och ingen annan,
sva-ade lörd Dane i det han lutade sitt stränga anlete framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
