Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En annan sida af nattens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
borde de ha vetat utan att besvära henne med att gå ed
på det. Hon var endast i ruinerna och såg det derifrån.
Herbert Dane lyftade sitt hufvud med ett utseende
af lättnad.
— Jag är hjertligt glad öfver att hon ej gjorde det.
Det är ej bra att damer — flickor — bli inblandade i
sådana saker. Hvilken pina de förorsakade henne! Om
slagsmålet egde rum på kanten af klipporna — som vi
olyckligtvis ha bevis nog för att det gjorde — och hon
var i ruinerna, är det knappt möjligt att hon kunde ha
kännt igen dem. Dock kan det vara en god sak att ha
bragt tviflet till tystnad.
Bruff såg på honom; han talade med ett drömmande
utseende, som om hans tankar voro fjerran från ämnet.
— Öppna dörren, Bruff. Jag går in till mylord.
Lörd Dane satt ännu i sin stol, men nu ensam. Han
välkomnade sin nevö med mera hjertlighet än han på
sista tiden visat honom. Stora sorger uppmjuka hjertat.
Herbert satte sig ned och lyssnade tåligt till lörd Danes
berättelse om hvad som passerat. Han omtalade
alltsammans, äfven att ban bragt det derhän att lady • Adelaide
fick afgå ed, och Herbert afbröt honom ej med ett ord.
— Tror ni att Ravensbird kan vara brottslig? frågade
Herbert, när lorden slutat.
— Ravensbird är brottslig, var peerens bestämda
svar. Hvarje sannolikhet talar emot honom. Hvem utan
Ravensbird skulle vi kunna misstänka? Harry hade i hela
verlden ej någon fiende. Hela Danesheld älskade honom.
— Sannt, svarade Herbert i samma tankspridda ton
som han en eller två gånger bdgagnat till Bruff.
— Det ar högst olyckligt, att Adelaide ej tog bättre
reda på förhållandet då hon var der, återtog lörd Dane.
Bent trodde att hon igenkännt Ravensbird, men var rädd
för att säga det, eller att hon skonade honom för den
franska qvinnans skull. En löjlig misstanka, och jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
