- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
151

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Arrendet af Hawthornes värdshus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

hem till middagen, och hon förmodade att han hade
stannat på slottet hos lörd Dane, såsom han ibland gjorde,
utan att säga till dem hemma. Ah! hon visste nu hvad
som fängslade honom.

Klockan slog elfva då han inträdde. Han torkade
pannan då han steg in och yttrade något om den varma
aftonen samt ropade på hofmästaren och bad honom gifva
sig en flaska sodavatten. Han fick derefter syn på miss
Bordillion och helsade henne med ett gladt leende.

— Hvad, Margareta, detta är ju rent af utsväfning!
Klockan är elfva och ni sitter ännu uppe.

Hon kunde icke svara. Den uppgift som synts henne
någorlunda lätt då hon blott hade den i perspektiv, de
ord, som hon under den sista timman gång på gång läst
öfver1, voro nu omöjliga. Hon satt nära intill en liten
lampa med skärm ett stycke från den glänsande
ljuskronan. Detta var ingenting ovanligt; ett eller annat arbete,
vanligen enkelt, nyttigt arbete, sågs för det mesta i miss
Bordillions händer. Fortfarande bibehöll hon tystnaden
och försökte att tämja sina känslor och samla all sin
energi för att tala med lugn. Mr Lester fortfor utan att
märka något:

— Detta är vida förståndigare af er än att ge er af
med foglarne till sängs eller att låsa in er i ert eget
rum, lemnande salongen tom för att välkomna mig. Jag
kan ej förstå, hvarför ni gör det, Margareta, just som om
ni vore rädd för mig.

Hon måste nu tala, och dock huru skulle hon
betvinga den rörelse som alltmera öfverväldigade henne;
huru dölja den. Hennes hjerta bultade häftigt mot hennes
sidor, hennes ansigte var blekt och hennes läppar torra.
Plötsligt reste hon sig från sin plats och gick till ett
sidobord, på hvilket stod en liten sylåda tillhörig Maria;
hon stod och rörde om dess innehåll med ryggen vänd
mot mr Lester.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free