Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Margarets kalk blir rågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
skulle ej ha förstått hans gåtfulla ordalag; men Tiffles
intelligens var af det skarpa slaget.
"Rum voro gjorda i ordning för hvarje händelse; mr
Lesters egna rum, skulle ordnas genast. Skulle allt bli
som det varit under den aflidna mrs Lesters tid r skulle
de röda silkesdraperierna —"
Mr Lester lyftade handen förebrående. Han borde
ej bli tillfrågad om detaljer som han ej visste något om.
Tiffle måste i miss Bordillions frånvaro taga allt på sig
sjelf -och rätta sig efter sitt eget omdöme.
— Det var mycket bra, svarade Tiffle. Skulle middag
behöfvas ?
Men här iå var verkligen mr Lester ur stånd att svara.
Han förmodade att sådant skulle behöfvas; han skulle
försöka att senare gifva Tiffle besked och underrätta henne
om timman. Hon borde hålla tungan i styr och ej tala
om saken för tjenstefolket.
Han gick upp på sina rum, såg sig omkring och lade
åtskilligt i ordning. Ett bord i det rum, som kallades
hans toilettrum, men som han på senare åren ej begagnat
för sådant ändamål, utan snarare såsom rökrum, var
betäckt at några pappersbundtar, bref och andra saker; han
såg igenom dessa, kastade några på golfvet för att
borttagas och plockade ihop de öfriga. För att få bort
röklusten, öppnade han de båda fönstren och ställde dörren
på vid gafvel. Slutligen aflägsnade han sig och
skyndade tillbaka till prestmannen.
Klockan slog tre. Han hade ej trott att det var så
sent och han önskade att han kunnat gå fort som ett
lokomotiv. Yid tankan på lokomotiver vände mr Lester
sitt hufvud i riktning mot den aflägset belägna
jernvägen och undrade när denna skulle bli utsträckt till
Da-nesheld. Men Danesheld var enligt de maktegandes
åsigt en alltför obetydlig plats för att behöfva sådana
kommunikationsmedel. Mr Lester önskade, att han vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
