Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Margarets kalk blir rågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
fan nära dörren, hvilka just ej prydde ett förmak, och hon.
vände tillbaka för att hemta dem.
Hon öppnade sakta dörren för att de ej skulle märka
att hon kom in igen. Bättre hade varit att hon ej gått
tillbaks! Mr Lester stod med ryggen vänd mot henne; han
hade tagit Adelaide i sina armar och tillhviskade henne
ljufva välkomstord. Margaret lemnade leksakerna qvar
och gick ut igen, under det en dunkel aning, ej om
sanningen, men om någonting ditåt uppstod i hennes hjerna.
Vid foten af trappan mötte hon Tiffle och Sophie
Deffloe. Den senare var utan hufvudbonad och tycktes
lika mycket hemmastadd som hon bott i huset ett helt år.
Tiffle var utstyrd i en vid klädning af rödt siden.
— Jag har visat mamsell hennes ladys rum, sade
Tiffle under det hennes gröna ögon förstulet blickade på
miss Bordillions förändrade ansigte. Men kappsäckarne har
ej ännu anländt från slottet, och mamsell kan ej packa upp.
— Har lady Adelaide Errol kommit för att bli qvar
öfver natten? frågade Margaret, ännu mera förvirrad än
någonsin. Här i mr Lesters hus?
— Mylady har kommit till sitt hem, miss, svarade
Tiffle, i det hon blinkade med ögonen som om ljuset
från lampan gjorde dem ondt, ehuru hon i sjelfva verket
ej ett ögonblick tog dem från miss Bordillions ansigte.
Hon och vår goda husbonde ha nyss blifvit vigda, och
han har fört henne hem. Har ej biljetten som han
lemnade förklarat — min Gud? afbröt Tiffle i det hon
letade i sin klädningsficka, att jag så har kunnat glömma mig,
förlåt mig detta, miss! Jag ber er tusen gånger om
förlåtelse! Mr Lester skref den när han var hemma i
eftermiddags och uppdrog åt mig att gifva er den, och jag lade
den i min ficka för att ej tappa bort den. Sedan har jag
ej tänkt på den!
Hon hade naturligtvis undanhållit miss Bordillion
biljetten med afsigt. Margaret svimmade ej: hon endast lu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
