- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
194

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Margarets kalk blir rågad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

Rösten kom henne att spritta till ty det var mr
Le-sters. Hon stoppade brefvet i sin fieka, for med handen
öfver ögon och panna, vände hufvudet mot det håll
hvarifrån ropet kom och besvarade det.

— Ja.

— Kom ned och drick the, Margaret, sade han och
närmade sig. Stackars Adelaide känner sig skygg och
främmande; det är blptt alltför naturligt att hon så skall
göra då hon så plötsligt kommit hit iblaud oss. Det är
helt och hållet ett undantagsfall, inser ni väl.

— Jag — jag kan ej, stammade Margaret. Jag kan
verkligen ej.

Mr Lester tog den ena af hennes darrande händer i
sin och lade andra handen vänligt på hennes skuldra.

— Margaret, förlåt mig. Jag ser att detta är en
förskräcklig stöt för er, och att ni anser det vara en
ringaktning mot stackars Katherines minne. Denna känsla
torde vara berättigad; men kom ihåg att hon ej mera
finnes. Låt ej detta uppväcka någon fördom hos er mot
min unga hustru, hvilken jag nyss svurit att älska i nöd
och lust. Kom ned till henne.

Anse det vara en ringaktning mot Katherines minne!
Nåväl! bättre att han fattät den åsigten. Nästan
omedveten hvad hon gjorde, gaf hon mekaniskt vika för hans
hand, som tätt omslöt hennes och med ömt våld drog
henne med sig.

— Jag visste ej om det, sade hon. Tiffle gaf mig
aldrig biljetten som ni lemnade henne. Naturligtvis
måste jag bli öfverraskad.

Théebordet var nu dukadt i förmaket och Sophie
höll på att aftaga sin herrskarinnas slöja. Adelaide vände
sig mot miss Bordillion.

— Den var i vägen för mig då jag skulle sätta mig,
sade hon i en ton som nästan lät som om hon velat
urskulda sig. Den är tör stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free