Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Margarets kalk blir rågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
docka, stor som ett litet barn, med blå ögon och.
fladdrande lockar, ej olik den nya styfmoder Maria ej ännu sett.
Förunderligt nog hade lady Adelaide Errol och mr Lesters
barn ej sett hvarandra ännu, ehuru hon varit så länge på
Dane Castle. Men mr Lester var ej en person som tyckte
om att taga sina barn med sig bort, eller tillät dem att
visa sig när han hade gäster hemma.
Ett plötsligt buller föranledde miss Bordillion att se
upp. Wilfred hade uppträdt på scenen, görande ett
anfall på den nya dockan ooh de små flickorna började på
en gång att ropa. Margaret, angelägen att ej något o
väsende denna dag skulle uppstå, gick emot dem för att
afstyra detsamma "genom sin myndighet och fann master
Wilfred hållande upp dockan med hufvudet nedåt, så att
ej flickorna kunde nå den, och mycket förnöjd öfver den
ängslan han åstadkom. Men bullret upphörde innan hon
hann fram till dem: de små flickorna upphörde att ropa
och stodo lugna, Wilfred lade med ett klingande skratt
den misshandlade dockan tillbaka i vagnen, och miss
Bordillion befann sig ansigte mot ansigte med lady Adelaide
Lester.
— Jag tror att jag gått vilse, sade hon med ett
småleende i det hon framräckte sin hand och helsade miss
Bordillion. Mr Lester gick ut med mig, men han stannade
för att tala vid någon och jag gick vidare. Befinner ni
er fullkomligt väl denna morgon ?
_— Fullkomligt väl, mumlade Margaret, hvars färg
vexlade från hvitt till rödt med en hastighet som väckte
master Wilfreds uppmärksamhet, huru fördjupad i sina
egna tankar han än var. Gossen hade stödt ryggen mot
ett träd och stirrade på sin nya styfmoder. Hon hade
denna dag åter anlagt djup sorgdrägt och bar en svart
klädning af något tunnt tyg med silkesfransar; men på
hufvudet hade hon ingenting utom det rika, ljusa håret,
af samma färg som Marias dockas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
