Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Willfred Lester får sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Nästföljande år i Maj månad, reste mr Lester och
hans hustru till London och togo Maria med sig för att
presenteras. Hon presenterades af sin styfmoder och
smakade första gången nöjena af en Londonersäsong. De
återvände till Danesheld i Augusti; men under deras vistelse
i staden hade de träffat en gammal vän, som varit en
främling för dem under tio års tid.
Det var lörd Dane. Till hela Daneshelds stora
förvåning och miss Danes missnöje hade lörd Dane aldrig en
enda gång besökt sitt hem sedan han lemnade det. Det
var nu tio år sedan dess. Tio år! Hvar han tillbragt dem
kunde han knappt säga, utom det att han vistats i nästan
hvarenda bekant stad i Europa, undvikande de besökta
hufvudstäderna, och utan att uppehålla sig särdeles länge
i någondera af dem. Han sade skrattande till Lesters att
denna Londonersäsong vore hans återinträde i lifvet. Han
reste nu till Danesheld innan de gjorde det, hade åter
tagit sin bostad på slottet med ett följe tjenare och sin syster
såsom värdinna, och hade försonat sig med grannarne för
sin långa bortovaro; allt innan deras återkomst. Det enda
hushåll, rikt eller fattigt, hos hvilket han ej på sitt fria,
vänliga sätt gjort besök, var Wilfred Lesters. Det torde
ha antagits att mrs Lesters helsotillstånd höll honom borta,
ty stackars Edith var mycket sjuk; ett litet barn hade
blifvit födt, men dött, och hon kunde ej återvinna sina
krafter. Ingalunda. När han och Wilfred först möttes och
Wilfred gått fram till honom med utsträckt hand och ett
välkomstleende på sitt vackra ansigte, var lörd Danes sätt
isande kallt, ehuru det är sannt att han vidrörde den
framsträckta handen med de yttersta ändarne af två fingrar.
— Min far och mylady ha åter varit framme, tänkte
Wilfred, och åter hade han rätt. Mr Lester och lady
A-delaide hade gifvit lörd Dane en bedröflig skildring af
Wilfred och hans handlingar, kända oeh misstänkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
