Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Nöd och brist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
annat än det absolut nödvändiga. Sedan Maria ooh Edith
lemnade miss Bordillion för ett år sedan, var denna
inskränkt till sina egna tillgångar: hundra pund om året.
Det skulle ha räckt till för ett komfortabelt lif för henne
och hennes tjenarinna — hon höll nu blott en sådan —
men olyckligtvis hade hon äfven Wilfred och Edith att
hjelpa.
— Hjelper ni dem, Margaret? utropade Maria. -
— Ja, så vidt jag kan. Det finnes ej någon annan
som gör det.
— Jag hade ej någon idé derom, hviskade Maria.
Wilfred nämnde något som häntydde derpå i afton; men
jag trodde att jag missförstått honom, era inkomster äro
ju så små.
— Mitt älskade barn, huru tror ni väl att de skulle
kunna lefva utan någon hjelp? Inget hushåll kan
existera utan att ega något. Under någon tid efter deras
giftermål ville jag ej se dem för att ej synas gilla det
okloka steget. Deras penningar togo slut — så mycket
de hade; derefter afyttrades de få saker af något värde
som de egde och som voro absolut nödvändiga för dem;
dernäst gick krediten och nu stå de der på bar backe. En
dag mötte jag Edith — det var omkring tre månader
innan hennes barn föddes — och hon såg så svag och
medtagen ut att jag gaf henne min arm att stödja sig på hem,
och Sally upplyste mig om sakernas tillstånd. Denna
qvinna är så mycket värd att hon ej kan betalas
med guld.
— Hvem?
— Sally.
— Ack, Margaret! hon var alltid mycket stygg emot
oss! utropade Maria, som tänkte på den tid hon och Edith
voro små flickor och det tyranni Sally utöfvade emot
-dem båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
