Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Skeppsvraket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
— För himlens skull, Richard, låt dem stanna huru
länge de behaga i natt, bad Sophie. Bättre, då man är
i fara, att vara i sällskap än allena, och jag törs ej gå
till sängs i natt.
— Törs ej gå till sängs! upprepade Ravensbird
öfverraskad. Hvad är det åt er? Man sofver alltid bäst
i stormigt väder.
— Det är det förfärligaste väder som varit sedan
jag kom till Sailors’ Rest, svarade Sophie som alltid
skulle ha sista ordet. För min del önskar jag att de
stanna i värdshussalen till i morgon.
Ravensbird gick tillbaka till sällskapet och sade dem
att klockan var elfva. De syntes dock ej vara böjda att
aflägsna sig, och för att göra sin hustru till behag var
Ravensbird mindre noga att stänga på klockslaget än
vanligt och tillät att mera öl fick drickas. En ny kund
inträdde. Det var kustvakten Mitchel.
— Jag trodde ni hade tjenstgöring i natt, sade
Ravensbird till honom.
— Blåsten har satt stopp för all sådan tjenstgöring,
mr Ravensbird. Jag såg att ni ej stängt ännu och gick
derföre in.
— Ja, man behöfver nu ej frukta för att någon
smugglarebåt skall smyga sig in, yttrade en at
sällskapet.
— Men jag är rädd för en sak, yttrade Mitchel i
låg ton.
— Hvad då för?
— Att det är ett skepp i sjönöd. Jag ser ovanligt
bra på långt håll, som ni vet, och jag är säker om att
jag såg ett fartyg och tillochmed kunde urskilja lyktorna
ombord. Jag pekade ut det för Baker nyss, men han
kunde ingenting se och trodde att jag misstagit mig. Men
jag har ej gjort det.
— Och fartyget är i fara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
