Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Skeppsvraket - XVIII. På Sailors’ Rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
— Hvad var detta? frågade man bland folkhopen på
stranden.
Ack! ett ännu högljuddare utrop hördes från de
frågande när man fick veta hvad det var; ett rop af
deltagande och fasa. Fartyget hade nu alldeles splittrats och
höll på att gå till botten.
Lg Ännu en resa med lifräddningsbåten och några af dem
som nu kämpade med vågorna torde ytterligare kunna
räddas. Innan den kunde göra en tredje tur skulle alla de
öfriga ha gått in i evigheten.
Den begaf sig ut, men räddade blott en. Den drefs
tillbaka af en stormil och höll på att sjelf krossas. När
sedan blåsten något saktade sig och man åter ville
fortfara med sitt barmhertighetsverk, funnos inga mer att
rädda. De hungriga vågorna hade försäkrat sig om sitt rof.
XVIII.
På Sailors’ Rest.
En besvärlig natt var detta för mrs Ravensbird.
Varma sängar voro i ordning för de skeppsbrutna, het flanell,
vederqvickande drycker. De tre ofvan uppgifne personerna
voro de enda som fördes till Sailor’s Rest; de öfriga
mottogos i vakthuset och annorstädes.
Den medelålders passageraren erhöll det bästa
rummet: ett beqvämt och vackert rum i första våningen.
Under det man hjelpte honom från vagnen upp till rummet,
kastade madame Sophie en granskande blick på honom
och kom till det resultat att han var en storväxt gammal
man. Hans hår var silfverhvitt, hans anletsdrag bleka,
Bå vidt hon kunde se dem, ty de doldes till stor del af
det nedfallande våta håret och kappkragen. Denna kappa
hade blifvit lemnad af Mitchel, kustvakten. Den skepps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
