Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På Sailors’ Rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
— Hvem Tar denne gentleman? trågade mr Lydney
värdinnan, hvilken följt mylord genom dörren och nu stod
och såg efter honom.
— Det var lörd Dane, sir.
— Lörd Dane! upprepade han förvånad. Huru ung
han ser ut!
Sophie kände sig nästan förolämpad på lörd Danes
vägnar.
— Trodde ni att han var gammal? frågade hon.
Hvarföre trodde ni det ?
En kort paus, och mr Lydney brast i skratt.
— Jag hade föreställt mig honom sådan, svarade
han. Ni har talat om denne lörd Dane såsom herre till
Danesheld och jag tänkte mig honom genast såsom en
vördnadsvärd man med ett hår lika hvitt som min
olyckakamrats deruppe, eller ännu hvitare. Han är en stor
vacker man och ser helt ung ut.
— Alla af familjen Dane äro vackra. Han kom för
att göra förfrågningar om er och den gamle
gentlemannen och erbjöd sig att göra honom ett besök. Han sade
sig vilja göra honom de tjenster lian kunde. Jag
framförde budskapet till mr Home, men han ville ej se
honom och mylord gick bort helt förtretad.
— Kanhända vill han se honom när han kommer upp.
— Och kanhända icke, svarade Sophie. Lörd Dane
sade att han ej skulle komma tillbaka; om mr Home
behöfde honom finge han gå till honom. Jag får säga, sir,
att det var ej särdeles artigt af er vän.
— Mr Home har förmodligen kännt sig alltför
illamående för att mottaga en besökande; han såg verkligen
så ut denna morgon.
— Hvarföre låter han då ej tillkalla en doktor?
— Det första jag gjorde var att råda honom härtill,
men han afböjde det, sägande att han blott behöfde litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
