Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På Sailors’ Rest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Richard Ravensbird kora till den slutsats att
gentlemannen äfven hört det andra ryktet som rörde honom
— anklagelsen — och ville leda samtalet in derpå. Han
började derföre sjelf att tala derom, lugnt och öppet
såsom ban alltid gjorde; annars föredrog han att iakttaga en
fullkomlig tystnad rörande allt som hade afseende på
denna natt.
— Ja det är en sorglig historia, anmärkte
Ravensbird; hvem kapten Danes motståndare var har förblifvit en
hemlighet till denna dag. Två eller tre personer blefvo
misstänkta. Jag var den ene som misstänktes; en man
som man sett bärande en packlåda var den andre. Denne
hade man just vid den tiden sett inbegripen i ordvexling
med kapten Dane på klipphöjderna straxt invid slottet.
För min del misstänkte jag någon helt annan.
— Hvem misstänkte ni?
— Jag är ledsen att ej kunna säga er det, svarade
Ravensbird.
— Och hvad hade man för anledning att misstänka er?
— Tvisten som jag haft med kapten Dane. Den egde
rum på morgonen och han jagade mig bort ur slottet;
katastrofen egde rum samma dag på aftonen, och folks
misstankar föllo — naturligt nog, det erkänner jag — på mig.
Men de hade orätt. Jag skulle ha räddat min herres lif
med mitt eget; jag skulle nästan vilja kalla honom
tillbaka till lifvet nu på bekostnad af mitt eget, om det stode
i min makt. Jag var honom mycket tillgifven och jag är
trogen hans minne.
— Oaktadt han körde bort er ? inföll mr Home.
— Tyst! utbrast Ravensbird. Jag ber om förlåtelse,
sir, men några ögonblicks ordvexling, hvarunder vi båda
förgingo oss, kunde ej utplåna flera års vänskap. Ja, sir,
jag vågar begagna detta ord — vänskap. Han var den
förnäme kapten Dane, jag blott hans tjenare, och ehuru
han aldrig åsidosatte sin värdighet, lika litet som jag glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
