Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Skrinet, som sjön kastade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311,
— Det är detta ni har sett efter, eller hur, sir?
frågade en af dykarne då det föll från mr Lydneys arm
och ned på stranden.
— Ja, det är det. I skolen bli belönade, mina
vänner.
Det var ett lackeradt skrin, omkring två fot i
fyrkant, just sådant som mr Lydney hade beskrifvit det.
Initialerna V. V. V. öfver hvilka syntes ett malteserkors
voro inslagna i detsamma med förgyllda naglar. Mitchel
stod och betraktade det. Han var nästan lika glad som
mr Lydney, hvilken han ofta sett rå stranden. Mitchels
tyeke för honom hade börjat då denne gentleman lemnade
honom en vacker belöning från den äldre gentlemannen
för lånet af en röck samma afton som skeppsbrottet egde
rum. Hans tycke hade sedermera fortsatts för mr
Lydneys egen skull.
— Detta är ej edra initialer, sir, anmärkte Mitchel.
— Jag har aldrig sagt att det var det, svarade
Lydney skrattande.
— Men skrinet är det, sir?
— Nej. Det är mitt för närvarande, så till vida som
jag haft i uppdrag att vårda det. Just som jag nu lemnar
det i er vård, Mitchel, tillade han glädtigt, medan jag
går till Eavensbird för att få med mig några karlar med
en kärra. Se väl efter det, ty det är mycket dyrbart.
— Jag skall se väl efter det, sir, svarade Mitchel
med ett leende. Det är hela min skyldighet och mitt
arbete. Der ni lemnar det skall ni finna det orördt.
Ni gjorde der upp räkningen utan värden, mr kust-
vakt!
Knappt, hade mr Lydney sprungit sin väg med lätta
Bteg och ännu lättare hjerta förrän lörd Dane uppträdde
på seeneu. Han hade på sig en svart sammetsrock och
mörka damaskor, hans vanliga jagtdrägt, och mången i
Danesheld tyckte att hans vackra gestalt aldrig tog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
