- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
373

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Spioneri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373,

— dender fläcken som vi passerade för två eller tre
minuter sedan — klockan åtta i morgon afton, om den
tiden passar er, fortfor Beecher.

— Mycket bra, svarade den röst lörd Dane trodde
sig ha hört förr. Jag skall möta er der vid den tiden.

—- Godt, godt, sade lörd Dane för sig sjelf. Jag
skall vara nära er, gentlemän i morgon afton. Hvems är
denna röst? Jag har hört den någorstädes.

Sträckande fram sin hals sökte lörd Dane få syn på
honom, ty den som rösten tillhörde hade ändrat plats.
Åsynen af denne person kom nästan lörd Dane att rygga
tillbaka.

— Lydney!

Mylord gnuggade sig i ögonen lör att göra sig saker
om att han var fullt vaken. Att detta samtal och det
som blef öfverrenskommet för följande afton ej kunde ha
afseende på något annat än tjufskytte tog han för afgjordt.
Han var mycket förvånad och kom till den slutsats att
mr William Lydney tillochmed vore en sämre och mera
vanryktad person än han någonsin trott honom vara.

— Jag vill slå vad om att han ursprungligen stulit
skrinet! utbrast mylord. Kanhända han rymt med det från
Amerika.

Mr Lydney var redan ur sigte. Då han hunnit fram
till Sailors Rest uppsökte han madame Sophie i sitt
en-skildta rum, såsom han ofta gjorde. Han satte sig ned
och började prata — eller rättare sagdt, han sade ett par
ord för att sätta hennes tunga i gång, hvarefter det var
hon som hufvudsakligast förde ordet. Han ledde
omärkligt samtalet så att familjen Beecher blef föremål derför

— särskildt unge mr Ben. Mrs Ravensbird skakade på
hufvudet.

— Just ett hyggligt aällskap, do der Beecher’s ! Den
gamle fadren var ingenting annat än en smugglare, och
gonen är en tjufskytt. Just ett vackert följe, sir!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free