Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Lord Dane i kapellruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419,
— Var det ni som hörde denna vackra komplott ?
frågade han.
— Jag, mylord! Liksom jag skulle vilja stryka
omkring i skogen på qvällarne och äfventyra min
reputation.
Lörd Dane såg på det gamla vissnade ansigtet
framför sig och smålog.
— Hvem hörde det då?
— Jag kan ej meddela mylord detta.
— Då hade ni gjort bäst i att ej heller meddela mig
er historia, var det bekymmerslösa svaret. Det är
alltsammans bara nonsens.
— Fäster ni så liten vigt dervid, mylord, skall den
förskräckliga händelsen helt säkert inträffa, utbrast den
oroade Tiffle. Någonting måste göras.
— Alldeles det; och ni måste meddela mig er
sagesmans namn, hvem helst han må vara. I annat fall
skall jag i morgon draga saken inför fredsdomaren mr
Lester.
Detta skulle ej alls ha varit tjenligt för Tiffle ; och
likväl ville hon så ogerna namngifva Shad. Men det
fanns ingen hjelp, ty att lörd Dane skulle göra som han
sagt, det läste hon i hans beslutsamma ansigte.
— Mylord, jag har visst ej någon särskild anledning
att förtiga hvem han är, men jag skulle ej vilja ha det
bekant. Han är nyttig för mig på många sätt. Jag
gifver honom då och då en penny af barmhertighet, eller
ett par gamla ?kor, och han är mig derföre tillgifven och
håller ögonen öppna samt lemnar mig oförutsedda
nyheter; derföre hoppas jag att ers nåd ej skall offentliggöra
hans namn.
— Bifalles, sade lörd Dane anande Tiffles mening
genom hennes dunkla ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
