Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Inbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453,
— Var ni lugn, Shad, det är allt hvad ni har att
göra. Var fullkomligt tyst rörande denna natts
tilldragelser och särskildt rörande Wilfred Lester. Om jag
finner att ni är det, skall jag göra någonting bättre för
er än skänka er en souvereign.
Han skyndade derefter så fort han kunde mot
Danesheld Hall. Shad stod obeslutsam; men begäret att
fa bevittna hvad som tilldrog sig var oemotståndligt och
han följde mr Lydney i spåren.
Lydney tycktes ej hinna fram i god tid. Han
stannade en stund för att rekognoscera; men allt var tyst
som i grafven. Ingenting syntes, ingenting hördes;
fönsterluckorna voro dragna framför fönstren; husets
innevånare slumrade, såvidt han at utseendet kunde döma i
frid och ro. Hade Shad bedragit honom? frågade han
sig sjelf, men spratt i detsamma till vid ljudet af ett
pistolskott inifrån huset. Nästan i samma ögonblick sprungo
några gestalter som han i mörkret ej kunde urskilja ut
genom förstugudörren på husets front och rusade in bland
buskarne på högra sidan. Lika hastigt som kanhända
oförsigtigt rusade Lydney in i byggningen, under det
förvirrade tankar om att bistå dels Wilfred, dels huaets
innevånare korsade hans hjerna.
Shad hade ej ljugit. En fönsterruta hade blifvit
utskuren på husets baksida, och Drake hade först inträdt
samt sedan hjelpt in de andra. Sedan de väl kommit
in, stannade de for att tända eld på ett ljus, lyssna och
kanhända hemta andan. Som detta var det första inbrott
de begingo, är det sannolikt att deras hjertan slogo med
dubbel hastighet.
— Denna vägen, hviskade Wilfred Lester, som
naturligtvis väl kände till det gamia husets inre, hvilket
de ej gjorde.
Han förde dem in i förstugan i husets front, i ändan
på hvilken, som man torde påminna sig, hans fars stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
