Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mr Lydney gjord till fånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460,
laide svarade att hon ville stanna qvar. Maria fick sitta
i ett hörn af rummet der både hennes far och lady Ade {+-+}
laide kunde ge akt på henne, ehuru de annars ej hade
för vana att lemna mycken uppmärksamhet åt sin dotter.
Hon satt lutad öfver något broderi, och hennes darrande
fingrar kunde knappt föra nålen. Lady Adelaide gjorde
ingenting utom att då och då utbyta några ord med lörd
Dane. Gentlemännen voro alla stående, utom mr James;
han satt vid ett bord med en penna i handen och ett
bläckhorn framför sig samt gjorde sina anteckningar.
Tiffle kom in, nigande till höger och venster samt
händerna i kors öfver hvarandra under hela tiden som hon
aflade sin berättelse.
— Jag gick till sängs förliden natt, sir, började hon
särskildt vändande sig till sin herre, men var ur stånd
att kunna sofva; ju mer jag försökte att tillsluta mina
ögon, dess mera envist hölls jag vaken. Straxt efter det
klockan slog ett, tyckte jag mig höra ett buller i nedra
våningen; jag hörde det två gånger; jag satte mig upp i
sängen och lyssnade en stund samt trodde att jag
misstagit mig. Det var säkert tjugo minuter derefter som jag
åter blef oroad och denna gång hörde jag dämpade röster.
Jag blef obeskrifligt ängslig; jag steg upp och gick utför
trapporna tills jag kunde se ner i förstugan. Jag trodde
att jag skulle svimma; mitt hjerta stod i halsgropen.
— Hör ej till saken, afbröt mr James. Hvad såg ni?
— Gentlemän, jag såg detta. Jag såg tre bofvar i
förstugan med svarta ansigten och straxt derefter
aflossa-des ett pistolskott, hvars rök förblindade mig. Sedan såg
jag en fjerde karl som rusade ut genom förstugudörren;
åtminstone såg jag hans rockskört. Om någonsin ett
fruntimmer var nära att svimma, så var det jag vid detta
tillfälle, gentlemän; men jag ville ej svimma: jag hade en
familj att beskydda och det gaf mig mod. Jag såg
fortfarande ner och varseblef en man rusa in igen, och jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
