Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Gömställena i slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502,
Men Maria Lester var ej den som kunde trotsa verldens
opinion.
. — Inom en mycket kort tid — inom ett par timmar
kanhända — skall jag kunna tala med squire Lester. Vill
ni gifva mig tillåtelse att göra det?
— Att tala med honom? frågade hon utan att förstå
meningen.
— Ja om er. Som jag hör att lörd Dane vill
påskynda sitt frieri, måste jag göra detsamma och be att ni måtte
få tillåtelse välja mellan oss båda.
Han tog hennes hand i sin. I trots af hennes
tvifvelsmål erfor hon en känsla af outsäglig sällhet;
kanhända det var detta som gjorde att hon ej hörde fotsteg
bakom sig.
Det var lörd Danes fotsteg. Mylord hade obemärkt
aflägsnat sig från diner’n då bordet afdukades. Han var
vid dåligt iynne och valde den ensligaste vägen till sitt
hem. Stället der dinern hölls låg nära jernvägsstationen.
Att beskrifva hans förvåning och förtrytelse, då han
fann att den man som vände sig om för att se på honom
var den som så nyss varit fången, och den unga damen
vid hans sida miss Lester, är knappast möjligt. Maria
uttalade i känslan af det brydsamma i sin belägenhet någon
förvirrad förklaring om att hon nvss lemnat Wilfred. Lörd
Dane uttryckte högdraget sin afsigt att ledsaga henne hem
och gjorde en rörelse för att taga hennes arm, hvilket mr
Lydney förekom genom att utan ceremonier taga den under
sin egen.
— Ursäkta, lörd Dane, men jag är fullkomligt i stånd
att taga vård om miss Lester.
— Släpp miss Lester, sir, skrek lörd Dane
passione-radt. Maria, inser ni ej huru ni förnedrar er?
Mellan dem båda var hennes belägenhet allt annat än
angenäm och hon blef ytterst förvirrad. Hon försökte att
draga sin arm undan, men mr Lydney höll den fast. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
