Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den qvinliga karakteren och qvinnans bestämelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad ofvan blifvit sagdt om det qvinliga könets karakter
och bestämmelse.
Men vi upprepa ännu en gång: den lydnad, som vi
mena, måste vara obetingad, får icke fordra skäl, ty det är
ingen sann lydnad, när barnet handlar i öfverensstämmelse
med sin egen åsigt, emedan det då alltid blir sin egen vilja,
som det följer. Och huru ofta är det icke omöjligt att göra
skälen begripliga för barnen! Ja, hvad ännu värre är, huru
ofta uppstår icke först ett resonnemang mellan barn och
uppfostrare, hvilket ofta urartar till häftighet och endast
tjenar till att gynna rätthafveriets dåliga egenskap!
Lydnad — icke fruktan — lydnad uppfostrar. Men
visserligen får föräldrars och uppfostrares goda exempel, deras
egen lydnad mot Gud icke saknas. Vid föräldrars och
uppfostrares anblick uppgår för barnet en aning om hvad godt
det sjelft bär inom sig och hvartill det är bestämdt. Dess
betraktande af föräldrar och uppfostrare måste vara ett
uppblickande och äfven kunna förblifva ett sådant.
Föräldrars och uppfostrares goda exempel är en moralisk
atmosfer, med hvilken lärjungen inandas anständighetens,
ärbarhetens och sedesamhetens instinkt. Men framför allt får
vid uppfostran hjertat icke saknas. Många, som uppfostra
barn, göra sin pligt, men hjertat är icke med, och det
märker barnet genast. Hjertat, som såväl modern som
uppfostrarinnan medbringar vid sina svåra pligters uppfyllande,
är den jordmån, i hvilken barnets tacksamhet slår rötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
