Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysisk fostran - XXXIV. Fel i uttalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttager sällan dessa fel under barndomen; de uppkomma
vanligen sednare. Om någonsin regeln att motarbeta ett ondt
i dess uppkomst skall vara gällande, så är det här.
Läspningen är ett fel, som merändels har afseende
endast på tungbokstäfverna, s, 1, t, r. Antingen uttalar
barnet s-et för skarpt, eller som t, eller som ch, eller, hvilket
oftast är fallet, r-et som 1 eller på annat sätt otydligt,
hvartill hör skorrningen, som till och med kan vara nationalfel.
Anledningen ligger alltid i bristen på behörig rörlighet och
utbildning hos tungan och hafves bäst derigenom, att man
ständigt påminner barnet att så ofta och med
uppmärksamhet uttala den felaktiga bokstafven, tills det kan riktigt
artikulera den, samt låter det läsa högt med ständig
uppmärksamhet på den i fråga varande bokstafven. Om allt detta icke
skulle hjelpa, låter man en lärare, på samma sätt som
läraren i ett institut för döfstumma, noga visa barnet tungans
rigtning och ansatspunkt vid bokstafvens uttalande.
Undervisning i språkläran genom en språkpedagog, som
derigenom blir språkläkare, att han befattar sig med deras
speciella undervisning, hvilka lida af uttalsfel, kan i sådana
fall knappt umbäras.
Stamningen har sin grund antingen i blyghet eller i
för brådstörtade tankar, hvilka alla vilja på en gång
uttalas, men icke kunna uttalas, alltså i ett missförhållande
mellan vilja och kunna, och tillhör således nervsystemets
område. Stundom uppkommer stamning af andra
sjukdomar, såsom följd deraf, och man får då icke försumma att
rådfråga en läkare.
Ofta är detta fel en sjukdom i själen och icke i
talverktygen, hvilket man finner deraf, att den stammande är
i stånd att tydligt uttala alla ord, när han är allena, men
genast förfaller i sitt gamla uttalsfel, när någon kommer
nära honom, eller han endast inbillar sig att man hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
