Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
tar han min hand och börjar förmana mig att
vara förståndig och sköta mig och tänka på
att jag har ansvar mot min man och mina
barn–––-hela den där vanliga läkareharangen,
som jag kan utantill.
Men så på en gång, utan minsta
förberedelse, midt i en mening slår han armarna om
halsen på mig och kysser mig rakt på munnen.
Jag blef naturligtvis alldeles förvirrad, liksom
förlamad. Han drog mig bort till soffan och
formligen välte mig ned på kuddarne,
hänsynslöst, brutalt, medan han kysste mig öfver hela
ansiktet, alldeles utom sig, vild och flåsande
–––»Men professorn!» — hviskade jag gång
på gång för att bringa honom till besinning.
Jag tordes ju inte ropa. Bakom ena dörren
satt patienter och väntade och bakom den
andra satt Sofiasystern.–––-Ändtligen lyckades
jag slita mig lös och fa luft. »Men hvad
tänker professorn på?» — var allt hvad jag kunde fa
fram.
När han lugnat sig en smula — han var
förresten så lagom lugn — säger han:
»Å, friherrinnan, å, friherrinnan — jag kunde
inte låta bli. Jag har känt frestelsen så länge.
Jag måste en gång ge efter.»
Han stödde armbågarna mot sina knän och
gräfde med krökta fingrar i sin yfviga peruk,
medan han oafbrutet pratade om hur vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
