Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan von Adler sitter i rullstol vid
bordet i stora salongen och läser Rosmersholm.
Då och då lyfter hon ögonen från boken och
ser ut genom de blanka balkongfönstren på
Skansens spirande grönska och det starka vimlet
af cyklister och åkdon på Djurgårdsbron.
Bredvid henne på divanbordet står salig barons
konterfej i mahognyram, omvirad med en guirland
af blåsippor och violer och några förfrusna
mur-grönsblad från den hädangångnes graf.
Det ringer. Friherrinnan lyfter sitt fina lilla
hufvud och lyssnar spändt. Som det tycks vara
en visit, fattar hon skyndsamt spegeln och purrar
upp sitt rika, mörkbruna, blott strövis grånade
hår.
Jungfrun kommer in.
— Det är en människa där ute, som säger,
att hon heter Al vine Veber.
Friherrinnan. Tigger hon?
Jungfrun. Det ser hon inte ut till. Hon
sa det var något om salig baron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
