Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Sigrid. Det är just detta lyckliga
lugn, som vissa konstnärer inte tål. Jag ser
det just på Clason, vår lyriker, du vet. Han
drack och rasade, så han höll på att dö och
skref då och då ett stycke, som gjorde alla
människor häpna och ödmjuka. Men så kom
en god kvinna och förbarmade sig öfver honom,
gifte sig med honom, hyfsade till honom,
rangerade karlen och nu är han frisk och har
nästan fått tillbaka hela kalufsen — men hans lyrik,
den är matt. En konstnär måste brinna för
att kunna tända! — — Därför var jag inte
någon god hustru åt Viggo, ty jag släckte
honom.
Leo Morris. Viggo far aldrig någon god
hustru, därför att han själf förvandlas efter den
kvinna, som han delar sitt lif med. I stället för
att vara man och odla sitt lif och vårda sin
hustru dinglar han genom lifvet utan aning om
de olyckor han gör på sig själf och på andra.
Fru SlGRID. Frågade han aldrig efter pojken
— aldrig med en antydan?
Leo Morris. En gång föll talet på barn
och då grät hans hustru därför att hon mistat
sitt. Men han själf tog och tröstade henne med
smekningar. Jag vet inte om han tänkte på
att han gjort en gosse faderlös i förtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
