Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern sätter sig helt nära intill honom i
skrifbordsstolen och smeker hans hand, som
hvilar på bordet:
— Jo tack, om jag inte stör digl––––-
Det är verkligen så sällan jag far tala med dig,
Allan. De andre pojkarne är mycket mera
tillgängliga. Men det har du nu efter din far, han
gick också alltid mest i sina egna tankar.
Sonen. Men han var ju så omtyckt af sina
kamrater, så kvick och älskvärd, har man
berättat för mig.
Modern nickar menande:
— Det var han nog, ute––––––Men i
hemmet var det annorlunda. Det var liksom
om han inte orkade vara vid humör utom inför
främmande.
Sonen. Nå ja, det kan man väl knappt
begära heller. Bara inte en man är gnatig, så
gör det ju mindre om han tiger. Och pappa
gnatade visst aldrig?
Modern. Å nej, det vill jag just inte påstå.
SONEN. Han kunde bli häftig; men det
räknas inte med. Herrar måste ju ge sig luft
ibland.
MODERN. Jo, jo, visst det! Men som du
säger, det räknas inte. Nej, om det bara hade
varit det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
