Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De äldre rådhusbyggnadernas historia. Af Nils Östman - 1. Rådhuskomplexet vid Stortorget 1200-talet-1732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådhuskomplexet vid Stortorget 67
städer och i Skenninge, är ganska ovisst. “Kopparkarlen“, som räkenskapsboken
rubricerar honom, kallades af folkhumorn för Kopparmatte. Han omgöts i mässing
1649 af styckgjutaren Gerhard Meyer efter modell af bildhuggarna mäster Jost
och mäster Mårten, samtidigt med att “justitien“ (kåken med tillhörande
anordningar) ombyggdes. Alltsammans kvarstod till 1773, då kåken enligt k. br. s. å.
d. 13/9 flyttades till Packaretorget (nu Norrmalmstorg), där den jämte Kopparmatte
uppställdes vid torgets östra sida. Därifrån flyttades kåken och bilden till
Träsktorget (sedermera Roslagstorg, nu del af Birgerjarlsgatan) enligt k. br. 1810 18/6.
Sedan statyn 1833 11/6 nedblåst, förvarades den i stadens materialförråd, men
öfverlämnades 1851 af drätselkommissionen till Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, hvarifrån den fördes till Historiska museet.1 Den har nu återfordrats
och blifvit uppställd i det nya rådhuset. Kåken på Träsktorget förintades 1859.
Från Stortorget ledde genom det sedermera s. k. rådhuskvarteret till den södra
kyrkogården ett obekant antal gränder. Mellan den östligaste af dessa och
Källargränden reste sig det äldsta rådhuset. Det byggdes under oroliga tider och
murarna gjordes därför fästningslikt tjocka. (Huset n:r 1 på plankartan).
Vi veta ingenting säkert om dess utseende eller inredning, men förmodligen
var det ej mer än två våningar högt. En “rådstufva“, d. v. s. rådhussal, bör från
början hafva funnits jämte vin- och ölkällare åt Källargränden. Sannolikt fanns
redan tidigt en utbyggnad, som sedermera kallades “burspråket“, och från hvilket
fogden eller borgmästarna föreläste beslut som skulle kungöras för borgerskapet,
för hvilket det gifvetvis icke fanns plats i den anspråkslösa rådhussalen. Tillsynen
i rådhuset hade “stadens sven“, som omtalas redan i bjärköarätten; han skötte
väl en vaktmästares göromål och skulle hålla Stortorget rent.
Detta rådhus afbrann 1330 13/5 jämte slottet, kyrkan och större delen af staden.
Det är sannolikt, att man i samband med ombyggnadsarbeten efter branden
inköpte huset eller husen i väster (n:r 2 på plankartan), hvarvid den smala
gränden öfverbyggdes och förvandlades till den senare bekanta “rådstugugången“, som
ledde till den nya rådhussalen. Denna var belägen på nedre botten i det
nyförvärfvade området, af obekant anledning icke mot Stortorget utan mot
kyrkogården. Ett af bevisen härför ger oss den samtida berättelsen om
Käpplingemordet 1389 (natten mellan 16 och 17 juni), hvari det berättas, att den gamle
rådhusvaktmästaren tidigt på morgonen ett par dagar före mordet från
kyrkogården hörde borgmästare och råd tala i rådhussalen. På en gård mellan de båda
rådhusen pinades de tillfåangatagna rådsledamöterna längre fram på samma dag.
Denna rådhussal kallades senare Gamla rådstufvan och begagnades till fångrum
under 1400—1700-talen. Redan före 1432 fanns nämligen en annan, alltså den
1 En bronserad gipsafgjutning af statyn prydde Stortorget i » Gamla Stockholm» på utställningen 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
