Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning af det nya rådhuset. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Beskrifning af det nyå rådhuset
nas tjocklek understiger icke 2 sten. Innermurarnas varierar mellan
11/2 och 21/2 sten. Tornets yttermurar äro i botten 5 sten, i de två
därefter liggande våningarna 4 sten, därefter 3, 21/2 och 2 sten tjocka. Icke
bärande skiljeväggar äro uppförda dels af 12 cm. tjockt santorintegel, dels vid
toiletter med flera ställen af 71/2 àå 10 cm. tjocka plattor af samma material.
Teglet i fasadytan är särskildt prepareradt för erhållande af en skroflig yta för
slamningens bättre fästande. För denna slamning är användt färgadt tunnt bruk,
som afkvastats efter påslaget.
Sockeln är rundt huset satt af spritmejslad rödaktig, granit från stadens
stenbrott vid Vätö. Hufvudportalen samt en skulpterad utsmyckning i tornet med en
S:t Eriksbild är äfven af vätögranit. I nedre delen af yttermurarna har Ölands
kalksten i råkopp användts. För öfrigt är den huggna sten, som förekommer i
fasad, för gafvelbetäckningar, taklister, fönsterbänkar och dekorativa
utsmyckningar af Ölands kalksten, tagen från Sandviks stenhuggeri.
Vid användandet af bearbetad kalksten i fasaderna har största vikt lagts uppå
att tillvarataga de naturliga betingelserna för materialets bästa förekomst och
behandling, hvarvid professor G. Holms mångåriga erfarenhet om Sveriges
stenarter tagits i anspråk. Genom att taga stenen från de välkända brotten vid
Sandviken och närliggande orter på Öland och anförtro arbetet åt P. Nielsen, ägare
af Sandviks stenhuggeri, ansåg man sig säker på erhållandet af bästa möjliga
kalksten. Härifrån anskaffades uppgifter på i brotten förekommande tjocklekar å
den bästa stenen, och dessa uppgifter lades sedan till grund för dimensioneringen
vid ritningarnas uppgörande.
Därjämte har i allmänhet vid fönsterbänkar och listfall stenen lagts så, att
fallet ligger parallelt med lagringen. Där två eller flera utspringande skiften ligga
på hvarandra, har i det närmast under fallet liggande skiftet urhuggits rännor
under hvarje öfverliggande fog för att åstadkomma urtorkning af eventuellt genom
fogen nedträngande fuktighet. Vidare har vid ömse sidor om fogen i öfre skiftet
upphuggits mindre rännor för att förekomma vattnets dragning till fogen. Vid
öfverspringande kanter såsom listverk, fönsterbänkar, täckplattor å gaflar och
kontreforer m. m. ha alltid anordnats betryggande “droppnäsor“, så att ej
afrinnande vatten faller på underliggande muryta. På öfversidan af de stora
täckplattorna har vid hvarje kant huggits en mindre fördjupning i ytan för att afleda
det mesta vattnet från kanterna. Den huggna kalkstenen är behandlad med grof
H:: MURAR ÄRO OFVAN SOCKELN UPPFÖRDA AF TEGEL. YTTERMURAR-
s. k. “lågerhuggning“.
Den närmast sockeln inmurade råkoppen består af kalksten, som utsorterats vid
stenhuggerierna. Den har användts i “fallande“ längder och tjocklekar, och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
