Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning af det nya rådhuset. Af C. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Beskrifning af det nya rådhuset
upptar ett ansenligt tryck från tornet och har följaktligen fått rätt bastanta
dimensioner. Den har i nästa våning sin motsvarighet i en annan pelare, denna
i kalksten. Granitpelaren, “Valans pelare“, är helt dekorerad och slipad och till
motiv för bildframställningen är den gamla nordiska mytologien tagen,
hufvudsakligen sådan den framställes i Voluspa, “Valans spådom“, den gamla
Eddadikten. Rundt pelarskaftet återges sålunda de goda och onda väsendenas samt
jordens och himmelens uppkomst och människornas skapelse, det första dråpet
i världen, Tors strid med jättarna, de tre brunnarna vid världsträdets rötter med
dessas vaktare, Hel — dödsriket, — Balders död, Lokes fängslande, Ragnarök —
den stora världskampen, — samt slutligen Balders återkomst och det nya Gimle,
fridens och glädjens boning. Nederst på sista pelarsidan
kommer den mörke,
glänsande draken,
gräslige Nidhoggr,
från Nidafjällen.
Med liktyngda vingar
hän öfver jorden
fjärran han flyger.
Nu tystnar Valan.
På kapitälet framställes Yggdrasils bladkrona, på basen den bundna
Midgårdsormen. Det är mänsklighetens historia genom tiderna, som framställes; striden
mellan goda och onda makter med brott och straff, det ondas utbredande, men
som framtidsdröm det godas slutliga seger. I bildframställningen har för
klädedräkter, vapen och andra föremål lämningar från den tidiga vikingatiden, väl
den tid då Eddasångerna diktades, tjänat som förebilder, och har riksantikvarien
Salin ställt sitt arkeologiska vetande och Historiska museets samlingar till hjälp
vid detaljernas utarbetande.
Öfver kapitälet är inhuggen den kända strofen ur Havamal:
Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder,
själf dör du äfven,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
dom öfver döder man,
och på kapitälet står: “Från Vätö är jag kommen, väger sju och tjugu ton, men
bär mångdubbelt. Blef till lön för mödan sirad“.
Om mycket af det, som framställts på denna pelare, för en nutidsmänniska
med ringa kunskap i våra förfäders sagodiktning är dunkelt eller helt oförståeligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
