Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms stads råd - Borgmästare 1280-1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Borgmästare i Stockholm
mannen Peder Larsson och Malin Olofsdotter, åtnjöt först undervisning vid
stadens skola med sådan framgång, att han, efter att ha genomgått densamma,
i två år tjänstgjorde där som hörare, begaf sig därefter på en utländsk resa,
hvarvid han besökte Tyskland, Danmark och Norge, och var 1593 inskrifven
vid Wittenbergs universitet. Efter återkomsten till Sverige inträdde han i hertig
Karls tjänst och blef skrifvare vid dennes kansli. Då efter regementsförändringen
1599 hertigen behöfde en pålitlig man som stadsskrifvare i Stockholm, utsågs
O. P. H. därtill och som infödd borgareson var han också behaglig för stadens
invånare. I tänkeboken började han skrifva 1599 7/5. Till borgmästare utsågs han
1608 30/5. Sitt ämbete afsade han sig 1619 10/5 och aflämnade därvid stadens
handlingar, men kvarstod i rätten ända till sin död, ehuru han icke vidare förde
ordet. De sista åren hade han innehaft en öfverborgmästares ställning, således
ett ämbete, analogt med Göteborgs och andra städers “burggrefvar“, men af kort
varaktighet i hufvudstaden. Staden representerade han vid herredagarna 1600
1601, 1607 och 1610. 1614 1/5 förordnades han att hafva uppsikt öfver
handelsordinantian och ransaka, om däremot brutits. Efter en längre tids sjukdom
afled han 1621 214/5 mellan kl. 5 och 6 f. m. och begrofs i Storkyrkan 30/8 ,
“Han haffuer uthaff Gudh warit begåffvat med högt förstånd och klookheet,
tvistigne och höghe saker i hastigheet til at optagha, ransaka, skärskoda och
döma, för hwilken orsak han var iche wäl til mistandes“ (Benedictus P.
Leuchovius: Een christeligh LijkPredikan 1621). Verser af den finske skalden,
predikanten i klosterkyrkan, Sigfridus Aronus Forsius till ett epitafium skildra
honom som en lärd och rättrådig man (se nedan). Synnerligen ekonomiskt
anlagd, var han emellertid upprepade gånger anklagad att ha tagit mutor. Af Karl
IX, som var honom välbevågen, fick han 1605 3/1 donation på sin svärfaders
Epitaphium, Till en wänlig Åminnelse skriffwit aff Sigfrido Arono Forsio.
Oluff Person i thenna Graff Han ägde Son och Dotter en,
Nu hwijlas, som är fallen aff, Men Dödhen them alt gjorde men.
Lång Kranckhet hafwer honom nött Uthi ung åår Cathrina from,
Aff mödo är han worden trött. Måst undergåå strax Skepnans Dom.
Aff ungdom han the Kånster skön Men ander Malen dygdesam
Lärdt hafwer, sigh til en stor lön, Han Anna sedhan fick i fam.
Uthi Stockholm, i Norgie medh Bedröffwelsen aff förre Såår
1 Tyskland var han ock så medh, Honom förgicks i samma åår.
Studera var hans största ijdh, Lätt honom war then thijden kort,
Ther medh bleff honom Lyckan blijdh, Thet Elffte åår togh honom bort.
På Stockholms Rådhwss bleff han känd, Aff Werldzligg Sorg är han nu frij,
Och til en Syndicum uthnämd, Och Himmels glädje är uthi.
En tijd lång, fast i Eioff åår, Han wil eij byta Werlden all,
Han dömde Wåld, Blånat och Såår, Ther moot medh Godz, heder, högt kall
Til en Borgmästar och ther til Om thet än wore Keyserdöm,
Konungen honom satte gill, Thet achtar han allt som en dröm,
Rätt och Lagh i tolff åår för wist Leff Oluf säll i ewig tijdh,
Han föhrde, efter Menskligh brist. Herren tigh ware mild och blidh
I siw åår han en Echta man, Medh tigh oss Herren låte få
Med maka sin tå leffde han. Itt ewigt lijff, och saligt måå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
