Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms stads råd - Rådmän 1297-1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Rådmän i Stockholm
Han fick 1529 af konungen i uppdrag att ransaka om oroligheterna i
Västergötland, satt 1536 till doms öfver myntmästaren Anders Hansson, ledaren
af de sammansvurne i krutkonspirationen, och 1537 i slottslofven. Han var
fraktherre 1541—47, föreståndare för hospitalet på Gråmunkeholmen 1544—46
och föreståndare för köttmånglare-(slaktare-)Jämbetet 1544—46. För ålderdoms
skull erhöll han afsked från rådsbefattningen 1546 3/5. — G. m. Ingrid.
Dotter: Elin, g. m. borgaren Frans Stråbuck, † före 1547 28/3.
279. BENGT ERIKSSON ÅLÄNNING. Rådman 1524 3/5; satt i rätten 1524
och 26. Hans rådsbana bröts därigenom, att han 1526 23/6 blef bötfälld till 12
marks plikt, emedan han slagit Johan stadstjänares hustru. En Bengt Eriksson
förekommer i skotteboken ännu 1546 och betalade i skatt 4 mark.
280. SVEN HELSING (västantill) innehade nycklarna till yttersta Norretorn
1514—16, var herbergerare 1518—20 och valdes af rådet till rådman 1524 3/5.
Han satt i rätten 1524—26, 28 och 29. Ägde hus på Västerlånggatan på östra
sidan, tredje huset från Kåkbrinken norrut, näst sunnan Frans skrifvares hus;
köpet bekräftades 1526 10/12. Rådmannen Måns Eriksson Budde kallas hans
“forfader“, d. v. s., S. H., som lefde ännu 1550 6/10, var g. m. dennes änka.
281. ANDERS (ANDERSSON?) BOTTNEKARL (d. v. s. handlande på eller
bördig från Norrbotten), blef efter Stockholms kapitulation 1523 17/6 skottherre
af borgerskapet, valdes 1524 53/8 af rådet till kämnär “utan råds“, var
rättafogde 25 och skottherre 26 samt satt i rätten 1525 och 27. Då han vid
valborgsmässan 1526 deltog i räknandet af “skottet“ (komrfunalskatten) och därvid
själf tog sig ersättning för hvad han var till akters i sitt kämneri“ och
därutöfver 20 mark, insattes han i skotthuset och fick icke visa sig i rådhuset förrän
han blef kallad.1 Kort tid därefter blef han förvunnen att som kämnär hafva
upptagit olaga skatt och måste göra afbön. Hans förhållande till det öfriga rådet,
hvilket han af Johan stadstjänare 1528 31/8 blef beskylld att hafva förtalat,
försämrades nu betydligt och han måste utträda ur rätten. Sedermera återvann
han såsom borgare sitt anseende, var kyrkovärd 1531 och [32?], herbergerare
i östra kvarteret 15 [34?—] 36—40, föreståndare för hospitalet å
Gråmunkeholmen 43 och uppsyningsman för renligheten inom västra kvarteret 44, hvilket
år han äfven sedan d. 19/10 tillhörde de 48 äldste för östra kvarteret. Han ägde
hus i Ernst Muggels gränd, den gränd östantill, Anders Bottnekarls gränd,
som uppkallats efter honom. Det sistnämnda testamenterade han till hospitalet
och i sitt testamente ihågkom han dessutom, väl i känsla af hvad han brutit mot
det allmänna, stadens kyrkor och präster. Den ene af testamentarierna var
Olavus Petri. † 1545 före d. 7/3. Hans (half-?) broder, Elof Andersson, var borgare
1) Då kämnärerna hade att utbetala stadens tillfälliga löpande utgifter och därför måste använda
stadens bötesandelar, hvilka af dem indrefvos, men naturligen inflöto ganska ojämt, måste
de, när “kämnärsasken“, i hvilka dessa förvarades, var tom, gripa till egen börs. Kämnärsskapet
var därför förenadt med stora utgifter, hvilka de oftast hade mycket svårt att få godtgjorda, men
å andra sidan så småningom medförde kummunala fördelar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
