Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om högfrekvensförstärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana ombyte av spolar då våglängden väsentligt
ändras. Vid dessa kopplingar behöves givetvis
icke längre någon blockkondensator i gallerkretsen
emedan sekundärlindningen direkt är ansluten till
glödtrådens negativa ände eller till släpkontakten på
en över A-batteriets poler inkopplad spänningsdelare
(oegentligt kallad potentiometer) och har sålunda
alltid den önskade initialspänningen. Då flera lampor
kopplas i rad kan man för detta ändamål begagna en
gemensam spänningsdelare.
Fördelen med kopplingarna är den, att inställningen
blir enkel även då flera förstärkningssteg
begagnas. Dessutom kräves icke — såsom vid
motståndskopplingen — ett större B-batteri än vad
som svarar mot anodspänningen.
Den avstämda anodkretsens stora förtjänst
och samtidigt dess svaghet är fordran just på
avstämning. Förtjänsten framträder tydligast vid
ett eller ett par stegs högfrekvensförstärkning
i det att en synnerligen skarp avstämning med
åtföljande undertryckande av gniststörningar
m. m. kan åstadkommas. Vid flera förstärkningssteg
blir avstämmandet mycket vanskligt, emedan
svängningskretsarna till följd av läckkapaciteter
och läckfält influera på varandra. Den osystematiska
återkopplingen kan även inverka störande, den må vara
positiv eller negativ.
Då ett stegs högfrekvensförstärkning begagnas, torde
den enkla rejektorkretsen (med kapacitiv överkoppling)
vara att föredraga (fig. 3) då blockkondensatorn
samtidigt tjänar som gallerkondensator för
detektorlampan.
Vid flera stegs förstärkning uppstå genom
blockkondensatorn resp. lack-motstånden samma
olägenheter som vid motståndsförstärkningen, varför
man i detta fall bör övergå till avstämd anodkrets
med sekundärspole (anordnad exempelvis enl. fig. 5)
då dessutom förstärkningsgraden, räknat per lampa,
förbättras.
Gemensamt för all högfrekvensförstärkning vid
korta våglängder är, att högfrekvenslamporna
mycket lätt kunna råka i självsvängning på grund av
osystematisk återkopplingskapacitet mellan galler
och anod. Man igenkänner sådan självsvängning på att
inteferensvisslingar uppstå även då återkopplingen
till detektorlampan är = 0. Under sådana förhållanden
är givetvis högfrekvensförstärkningen mera till skada
än till gagn.
I vissa fall kan självsvängningen bringas att upphöra
genom "plusreglering" på den till gallret inkopplade
spänningsdelaren, dock alltid under uppoffring av en
del av förstärkningsgraden.
För att avlägsna själva källan till det onda,
den osystematiska återkopplingen, har man att på
något sätt tillföra högfrekvenslampans galler
en hjälpspänning, som i varje ögonblick har
motsatt potential mot anodens. Vid rejektorkoppling
enl. Neutrodynprincipen (se fig. 5) lagar man så, att
punkten b får motsatt potential mot a och inkopplar en
neutraliseringskondensator C (reglerbar!) mellan denna
punkt och ifrågavarande galler. Är transformatorns
omsättningstal = n och galler-anod-kapaciteten
t. ex. 10 cm, bör C vara av storleksordningen 10/n2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
